Måndagsångest

Blir ju liksom lite grann så när man satsar på att bränna bort de där små grå man har innanför skallbenet. För det blev ju fest i dagarna 3.

Fredagen visste man ju vart den barkade hän när Malinx2 delade på en flaska rosé och efter det fanns det ingen återvändo. Vi hittade gamla vänner som vi kramades med och kanske nya som vi kramades lite grann med där också.

Och efter hemsnubblandet på morgonen, eller vänta nu förmiddagen vart det ju, så försöker man sova lite för sedan vankades det ju lite middag med finalina och sedan fest i kollektivet. Det vart ju både hell o vin och hej då till tysken som ska flytta till ume av alla ställen. Det blev liten spelning, alldeles för mycket öl och jag vet inte hur många cigg (och jag veeeet, jag hade slutat....) tills fabror blå kom och sa till oss att sänka musiken samtidigt som prislappen på ölen som såldes försöktes myglas bort. Men det löste sig alltihopa. Tror jag iaf.

Och som alltid är jag ju kalasduktig på att krångla till livet ännu mer och jag veeet att jag inte borde bry mig, men de där små grå som överlevde, ja dom gör sitt. För nu går hjärnan på högvarv och tänk om man bara kunde stänga ner det där ältandet som man (jag) jämt försvinner ner i.