Men God Fortsättning Dårå.

Vars ska jag börja?
Dom senaste dagarna har ju vart helt sjuka (the pun intended yes)

För i måndags mådde jag liiiite bättre efter 6timmars feberfrossan, pratade med lite fina vänner som försökte peppa mig för utgång nu på juldagen. Men, på tisdagen så blev jag överkörd av ett helt jevla godståg. Det var länge sedan jag mådde så otroligt dåligt. Jag funderade seriöst på om jag skulle släpa mig till balkongdörren och häva mig över räcket. Och nu kan vi ju säga så att det inte hade vart lika fail som när en på min mors jobb gjorde samma sak, fast hon bodde på första våningen. Med en friggebod precis nedanför. Hon fick 3 blåmärken typ.

Men fixade på något sätt in personal till jobbet, ringde min mor som övertalade mig från balkongidén och kom fram till en bra rutin. Sova, vakna, ta 2 panodil och 1 ipren, nässpray, hostmeducin, dricka ett halvt glas vatten, ta en baffucin och sova igen. Lather, rinse and repeat.

Mor fixade sedan att jag fick komma till tant doktor på stora sjukhuset (ingen vårdcentral ville ta emot mig, deras ord ekade i mina öron - svinis) som krasst konstaterade att jag hade lyckats med konststycket att få öroninflammation, bronkit och bihåleinflammation. Inte konstigt att jag inte mått sådär jättabra då helt enkelt. Men fick ordentlig meducin som jag ska knapra på året ut och nu börjar det faktiskt släppa lite.

Julen då?

Jo, den blev precis lika jobbig som jag hade tänkt mig. En del vart fortfarande fint, men visst blev jag ledsen och hade kanske inte den bästa julaftnonskvällen precis. Men desto bättre sovkamrat hade jag. Tyvärr inte någon lång rödhårig pojke med fräknar, men däremot med den mjukaste pälsen.

Och det känns okaj att skippa ångestfestandet med alla andra på juldagen, trots att fina vänner ordnar lite svartklubb ute i mina gamla hoods, men ska jag orka med morgondagen så behövs alla mina krafter.

Så jag gräver ner mig lite i Bob Dylans lilla fina värld och hoppas på bättre tider.

Sjuker

Tror inte det fanns någon dvärg i Snövit som hetter sjuker. Eller?
Jaja, hur som, orkar inte googla. Sjuk är jag iaf. Låg hela kvällen igår med feberfrossa, vilket är valfri gudoms straff till mänskligheten, för när väl frossan släpper är man helt slut, har ont i hela kroppen ända ut till de otvättade hårtopparna och världens huvudvärk.

Får väl se om det är nöffnöff som satt bo i min kropp.

Men ok, det finns vissa grejen med att vara sjuk som är ganska okej, när den värsta perioden är över iaf. Och det är när man orkar slå på tv, peta in en dvd och sedan ligga under täcket och bara vila ögonen på någon annans konstverk. Eller när man kan sätta på lite musik och nynna med samtidigt som man dricker varm choklad.

Men, jag är inte där än.
Just nu svider ögonen, och det gör faktiskt ont på riktigt när jag försöker mig på att lyssna på lite Radiohead. Radiohead är förövrigt mitt band som jag jämt lyssnar på när jag är sjuk. Ingen aning om varför, men det funkar. Jag mår lite bättre.

Så, jag ser sjukt (hehe) fram emot när detta släpper.

aj

Sammanfattning Av Köpenhamn

Kyla
Lyxhotell
Poliser
Loppen
Christiania
ETID
Gitarr i ansikte
Gratis öl av band + Loppen
Puss på det onda av den skyldiga
Bitande vindar
Broar
Julhandel
Skivinköp
Thékoppar stora som baljor
Raggsockar
Blåmärke på kindben
Inställd spelning
Cigg
Varma duschar
Chips med havssalt
Dextermarathon
Feberfrossa
Grand Archives på repeat
Svenska Tullen
Smskonversationer

På Väg Ingenstans

Så, då sitter jag på tåget ner till Köpenhamn. Och självklart har jag hamnat mitt bland barnfamiljerna. 3 stycken i samma vagn. Är ganska så säker på att jag inte bokade familjevagn. My kind of luck i guess. Resultatet blir att jag höjer volymen till nya nivåer på ipoden och hoppas att trumhinnorna inte spricker. Men trots detta hörs tjattret och gråten igenom. Så jag har en sisådär 4 underbara timmar framför mig.

Veckan har ju förövrigt gått sjuuukt fort, jag som knappt har fattat att vi är mitt upp i december. Dagarna bara flyyyger förbi. I min lilla virriga hjärna är det kanske november. Men, jag kommer inte undan, alla snackar julbord, julfester, glöggkvällar och lussebullsbakning både högt och lågt. Och alla fina människor börjar planera resor hem till sina familjer. Vilket jag tycker är lite trist, då min familj bor här i Götleborg.

Och kallt har det blivit. Tog fram termometern igår på jobbet faktiskt. Vi tyckte vi hade det rejält kallt, och visst visade kvicksilvret (okej, nu är det ju inte kvicksilver längre i termometern, men ni fattar dealen) på 6 grader. Keep in mind att jag jobbar inomhus. på en centralstation och inte på ett kyllager. Tror att vi alla blir sjuklingar alldeles lagom precis till Kalle på julafton.

Men allt är inte av ondo såhär i kalla juletider, i onsdags var jag i kyrkan (helt frivilligt)Bekanta och vänner ordnade julkonsert till förmån för Stadsmissionen. Nu är ju inte jag och kyrkan bästisar precis, men kvällen var så sjukt fin, artisterna/banden/kören var sjukt duktiga och visst infann sig kanske en liten gnutta julstämning. Lätt värt väntan i bitande minusgrader.

Så stort tack.

Man Blir Ju Lite Snyggare Med Polaroid

slödag

Söndagkväll som inte tillbringades på Kellys. Galet, I know, men min fina vapendragare befinner sig i varmare klimat så det blev soffan istället. Och det är där jag har tillbringat hela dagen. Jag har varit grymt opruduktiv idag, kokat lite pasta, lyssnat på lite musik, pratat med fina vänner, läst lite Strage och druckit upp julmusten.

Helgen å andra sidan har varit mer intensiv.
Det hela började med överraskningsfest i en replokal nere vid hängmattan. Hittade massa trevligt folk, det bjöds på tokgod veganmat, fin musik och så var det ju nära hem sedan när jag snubblade upp för Såggatan.

Och lördagen som blev bananas. Så full har jag inte vart på år och dar (eller snarare i december månad). Men vi hamnade på Trukken iaf, och trevligt var det. Tills dess att jag insåg att någongång under kvällen hade mobilen och busskortet åkt ut jackfickan. Och klockan var jättesent (eller jättetidigt beroende på synsätt) men alla var så sjukt fina och dom vände uppochner på hela stället medans jag gav upp. Ringde t om min mamma mitt i natten och lämnade ett jättejobbigt mobilsvar om att jag inte hade min telefon så hon inte kunde nå mig mera. Och jag tänkte på jobbet, och ångesten var ju total.

Men bästa Malin hittade både mobilen och busskortet ute på parkeringen så slutet gott allting gott. Och hur jobbigt var det inte att ringa mor min idag och förklara det dära. Oh the joy.
Vi slog följe hem jag och Malin, skrattade oss igenom minnena från kvällen, och vi stekte potatiskroketter i hennes kök tills jag tog vagnen hem. Och prick klockan 7 la jag min mörbultade kropp i sängen och klockan 11 vaknade jag igen. Och har vart vaken sedan dess. Hur normalt det är efter den nivån som fyllan var på kan man ju fråga sig.

Och veckan som kommer är så fint fullplanerad av roligheter att jag inte riktigt vet om jag vågar tro att det är sant. Det planeras lite olagligheter på tisdag, lite goda gärningar i kyrka på onsdag, fina fina Cupcakes kommer äntligen hem till Sverige från Sheerwoodskogen på torsdag, och Erika och SAS kommer hem från solen och sedan blire Köpenhamn för hela slanten. Ja, och så lite jobb därimellan.

sjuk dag

eller sjukdag. Och att jag legat hemma idag och sovit till eftermiddagen har inget att göra med att vi hade lite julfirande på jobbet igår. Nej, men faktiskt inte. Drack 2 klunkar julöl och höll mig sedan endast till julemust thankyouverymuch.

När jag ändå är inne på julfirandet med jobbet så kan vi ju ta förra årets katastof. Inte handlade det om kollegor som blir kalsers och bedyrar sin kärlek till varann och börjar hångla i ett hörn. Tänk om det vore så väl.
Nej utan min mat.
Alla vegjisar/veganer där ute vet ju hur mycket man älskar julbord. Not.
(Och har man som jag jobbat julbord med alldeles för fulla kostymnissar som tycker det är alldeles åkej att klämma lite på rumpan när man tar bort deras tallriker, ja då är ju inte peppen total precis.)
Ehhh, julbord som ickedjurätare vareja.
Jag fick alldeles egen mat på den very fancy krogen.
Apelsin/morotssoppa.
Och jaaaa, ni har säkert hört den historien av en vän som har hört den av en vän som definitivt kände personen ifråga som fick detta serverat.
Men nu är det faktiskt så att det inte är en Urban Legend (herreguuud, ni har väl sett filmen va?!?!?!) utan nej, det är bara jag som spritt det till typ varenda jevel som jag känner.
Hur som, det smakade ungefär som den dära juicen som finns.
Fast varm.
Vi kan ju säga att det inte var en hit. Alls. Och jag trodde ju att this is it. Det är allt jag får. Så jag äter potatis. Bara. Och jag är ju inte som Sunes lillebror som ääälskar potatis. Vi kan ju säga att jag har en alldeles sund relation till potatis. Men bara potatis till kvällsmat, nej tack.
Men så uppenbarar sig en tallrik med stekt okryddad tofu, och en sörja som såg ut och smakade som tapetklister. Det var säkert det, för jag kunde inte avgöra ifall det var potatis, pasta, böner eller linser. Jopelidi va gott det var.

För att hålla saken lite kort kan vi kan ju säga att årets juletallrik var bättre.

Men halsen pajade iaf, så det blev till att stanna hemma idag, sova, vakna för att proppa i mig lite roliga febernedsättande tablettisar, koka lite thé, sova lite till, flippa lite på spotify, läsa en sida ur en bok, sova lite till, dricka lite thé - ja typ dom 7 timmar jag vart vaken idag.

Jag är ju inte jättebra på att vara sjuk (men desto bättre på att bli sjuk) så det blir jobbet imorgon. Yay.

deppen vs peppen

Blir ibland lite rädd för hur fort saker svänger. Och just preciiis nu, ja då är det deppen som vinner....

Klockan är långt efter midnatt och jag sitter med en kopp thé och världsångest. Över allting och ingenting.
Känner mig rotlös och rastlös och skulle bara vilja vara varsom förutom i min lägenhet just nu. Skulle vilja åka bort och inte komma tebaks på några veckor. Åka runt planlöst och bara vara.

Samtidigt som jag skulle vilja sova brevid någon som ligger och andas sådär mjukt i nacken och som på morgonen går upp och häller upp ett glas juice och så läser man tidningen tillsammans. Och vardagen tillsammans flyter på och så blir det vår med årets första lunch på en iskall uteservering.

Kanske blire inte bättre av att Beadheads går på repeat just nu.

Julhets och panikångest

Så hamnade vi redan i december, och tiden går så fort att jag inte fattar något. Som vanligt. Men det är tydligen dags att köpa juleklappar till nära och kära trots att jag känner att det vore så himla grymt om vi bara kunde skita i allt och kanske bara träffas och äta lite och prata där på juleaftonen. Men vi fortsätter spä på traditionerna och gör som vanligt. Fast ändå inte.

Men men, sånt är livet om man nu ska vara sån käck jevel.

Annars då?

Jovars, jag lyckades krångla till livet ännu mer, men försöker ta det som det kommer. Säkerligen skiter det sig. Som alltid.
Men fina vännerna är där och hjälper mig upp när jag ramlar och peppar mig.

Farfar min tackade för sig så det blev resa ner till mörkaste småland med begravning och tid i kyrkan, och vi är ju verkligen bästisar. Jag och kyrkan. Apsolut.
Fick lite tid med kusinvitamin och finaste tischa och även lite tid med bröderna i bilresan hem. Vi tog ju en liten omväg ner till skåneland för att lämna av mor min innan vi vände uppåt tebaks till göteborg.

Som vanligt kan jag inte hålla i mina surt förvärvade slantar utan bokade en resa till Köpenhamn, där det blir spelningar i dagarna 2 på bästa Loppen. Min julklapp till mig själv. Fint som snus.

Och det röks igen och dricks hinkvis med öl och rosé på helgerna, springer på spelningar och kramas med fint folk och allt avslutas som vanligt med film och thé hos Erika tills det blir alldeles för sent. Men det värmer så fint i hjärtegropen att jag gärna tar sömnbristen.

Passar på att läsa 3 böcker samtidigt, och skaffar mig både spotify premium och ett nytt last.fm-konto och köper skivor så det står härliga till.

Kanske överlever jag december ändå.



*varåemonuförstårjaginteallsvarumenar*

På ren jävla vilja

Ja, tog mig ju ut till det där stora möbelvaruhuset idag. Lånade bilen, satte på lite Rolo Tomassi i stereon och begav mig ut till min gamla arbetsplats.

På rent jävelskap gav mig in i gångarna för att släpa hem en byrå, ett nytt soffbord och en spegel. Och jag åkte ensammen. För jag skulle bevisa för mig själv att jag inte behövde någon hjälp. Att jag inte behövde hans hjälp. Så jag får med mig 80 kilo möbler i bilen. Och såklart var det tungt, jobbigt och otympligt. Men jag lyckades få upp det till 11e våningen här hemma. Och jag känner mig stolt. Med slitna handleder och ont i ryggen, men jag gjorde det. Själv. Utan hjälp.

*stolt*

Måndagsångest

Blir ju liksom lite grann så när man satsar på att bränna bort de där små grå man har innanför skallbenet. För det blev ju fest i dagarna 3.

Fredagen visste man ju vart den barkade hän när Malinx2 delade på en flaska rosé och efter det fanns det ingen återvändo. Vi hittade gamla vänner som vi kramades med och kanske nya som vi kramades lite grann med där också.

Och efter hemsnubblandet på morgonen, eller vänta nu förmiddagen vart det ju, så försöker man sova lite för sedan vankades det ju lite middag med finalina och sedan fest i kollektivet. Det vart ju både hell o vin och hej då till tysken som ska flytta till ume av alla ställen. Det blev liten spelning, alldeles för mycket öl och jag vet inte hur många cigg (och jag veeeet, jag hade slutat....) tills fabror blå kom och sa till oss att sänka musiken samtidigt som prislappen på ölen som såldes försöktes myglas bort. Men det löste sig alltihopa. Tror jag iaf.

Och som alltid är jag ju kalasduktig på att krångla till livet ännu mer och jag veeet att jag inte borde bry mig, men de där små grå som överlevde, ja dom gör sitt. För nu går hjärnan på högvarv och tänk om man bara kunde stänga ner det där ältandet som man (jag) jämt försvinner ner i.

Livspepp

Tänk vad fort allt svänger.

Just nu känns allt helt ok trots lite tråkigheter. Kanske har det med gårkvällen att göra. Blev lite sådär fullis på m2h där det spelades musik och visades skejtfilm på duken. Det pratades massor och fnissades en del också. Kanske lite hångel för en del också.

Mindre kul var ju dock att bli väckt av bygggubbarna som renoverar fasaden. Prick 7.30 sätter dom igång att borra i betongen och man vaknar liksom till att hela sängen skakar och alla glas i köksskåpen klirrar. Och så ska vi ha det till midsommar. Kul. Verkligen.


Och peppen finns faktiskt inför helgen också, trots avsaknad av maskerad. Ikväll blire tillbaks till m2h när jag och sara ska ha lite qualitytime tillsammans. Efter det vet jag ingenting, men det kommer nog lösa sig. Brukar ju liksom göra det.

Och frågan är om jag inte ska knäcka första ölen redan nu.
Jo, tror det minsann!
Skål!

Mina fina vänner asså

Som lyssnar och kommer med råd. Som håller en stadig hand i ländryggen bara för att ge mig lite stöd när vi är ute bland folk och man bara vill gömma sig. Som bjuder in till thé trots att det är vardagskväll och alla ska upp och jobba eller åka till skolan. Som lånar en en filt att lägga om benen. Som pratar strunt när det behövs. Som låter en gömma sig bakom ryggen för filmen är alldeles för pinsam. Som låter en stanna kvar i soffan tills det är jättesent på natten och alla sover. Som gör en sällskap nästan hela vägen hem i kylan och som kramar en riktigt hårt och viskar god natt.

upp bland molnen

Ok, så jag kanske har fått lite extra energi av att vrida tillbaka klockan eller så kanske det är all koffein som jag tryckt i mig. Who knows? Men jag tänkte skriva liite till. Sedan nanna puten.

Hur som haver, handlederna värker och jag känner mig som en gammal gumma med reumatism som kommer vakna upp med krokiga häxfingrar. Och det är ju liksom lite jobbigt.

Men jag har ju ett ganska komplicerat förhållande med smärta.
Kanske för att vi går hand i hand som nykära par i solnedgången på en vit strand nånstans i långbortistan alldeles för ofta.

Vi kan ju ta 2 finfina exempel på när Malin har haft ont i ungdom. Och hur hon överlevde den tiden...

Jag lyckades ju med konststycket att bli avslängd av en häst och istället för att landa i det relativt mjuka gräset fixar Murphys Lag att jag istället styr kosan mot stenmuren brevid. Så jag flyger in med ryggen före och rullar sedan vidare ner över trädrötter och stenar. Himla käckt.
Resultat; bruten svanskota.

Inte nog med att jag var största nörden i skolan som alla koola kidsen hackade på, nu var jag jag nörden som knatade runt med en kudde att sitta på. Koolfaktor -100000 ungefär.

Och när jag sådär någorlunda kan sitta normalt på stolar vaknar jag en dag och kan inte röra benen utan att det gör för jevla ont. Nu menar inte sådär ajsomfanjagslogiarmbågen-ont utan snarare jagärgravidmedtolvjävlaungarochskanufödaallihopautansmärtlindring-ont. Ja, ni fattar.
Jag hade lite ont.
Efter några år med sjukgymnastik (som jag skolkade ifrån) fick jag komma till tant doktor och röntgas i en sån där kool maskin som man får se på sci fiserierna på tv.
Resultatet; diskbråck.

Men det fina med kråksången var ju de tabletter jag knaprade under alla dessa åren för att lindra smärtan; Distalgesic.
Maxdosen.
Varje dag.
I några år.
Tabletterna är numera knarkklassade så ni kan ju fatta hur mina tonår var.
High as a fucking kite.

Det var ju lite roligt iaf bland all skit man gick igenom dom dära åren.

Men några såna tabletter vore ju inte helt fel just nu.

Hej hej galej

Tillbaka till verkligheten

Vilken helg det har varit, både hiss och diss om man ska härma vissa andra bloggare...

Fredag och hemkomst från skotteland som började med mat i kollektivet och avslutades med praktfyllan allan. Pojkarna lämnade tjejerna kvar på kvällen/natten/morgonkvisten och vi är ju inte dom som är dom så vi tog sig en öl till. Det var riktigt fint, men oh vad inte haj jag var i lördags. Tog ett tag innan jag blev männska där alltså.

Men högskoleprovet då? tänker kanske någon som faktiskt lägger min trivia på minnet. Jo, nu kanske det var så att jag i onsdags, i Eddie, bestämde mig för att totalt skita i provetfrånhelvetet. Jag menar, har ju gjort det innan, och det gick ju ganska bra då och eftersom det resultatet fortfarande är giltligt unnande jag mig som sagt mig månadens fylleslag.

Och lördagskvällen som bara blev en kavalkad i awkwardhet, taggar i hjärtat och insikten om att saker aldrig kan bli som de var.

Söndagen avslutades med finaLina som kom och hämtade upp mig i stans snyggaste bil och den där lilla söndagstraditionen. Fniss blev det åt idioterna som satt brevid och som kastade sig över en ledig stol. Och så fick jag lite sällskap till mataffären där det inhandlades de mest bisarra tingen.

Och så slutar mina lediga dagar och väckarklockan ringer miss i nassen och det är bara att zombiewalka till jobbet.

Ouch

Blev påmind ikväll om hur saker kan förändras under ett år.

Skottebloggen pt 2

Asså, Glasgow är ju kalas!

Gårdagen tillbringades i Edinburgh där jag och Erika spatserade gatorna och kullarna fram. Vi klättrade upp till slottet och sedan snurrade vi runt bland husen och det är verkligen sådär töntigt fint och gammalt och skotterutor överallt.

Men lite musik skulle ju hinnas med! Vi besökte Scottish Mental Health Arts & Film Festival där bland annat Attic Light, killarna från Idlewild och Frightened Rabbit spelade. Och jösses i min lilla låda vad både jag och Erika blev överraskade av FR, riktigt bra vart det!

Och lååånga promenaden hem där vi mötte en söt pojke i lavendellila hood som kan kanske ha haft den bredaste skottskan hittils och kanske den brantaste backen i skotteland.

Och så näst sista dagen i Glasgow dårå. Vi kollade in Uni som var, som allt annat här uppe, fruktat vackert och man blir ju faktiskt sugen på att plugga! Klart bättre än gbgs uni som bara är tönteri.

Och vi har haft fint väder och skrattat åt the rolling (a)r(sen) och den extra proteinbomben (en mal, mums.) som fanns i min veggiemat idag.

Så det bli med lite sorg i hjärtat som vi lämnar Glasgow imorrn, men nu ska jag läsa lite i mina tidningar som jag köpt på mig och vifta på tårna i sängen bredvid Erika.

Skottebloggen

Sitter i mitt och Erikas lilla hotellrum i Glasgow och utnyttjar det gratis men grymt svajjiga wifi:et. Går ungefär lika snabbt som modemet gjorde, fast baklänges liksom.

Och att hitta till hotellet var liiiite spännande. Hoppade av på rätt busshållplats, men sen visade det sig att gatan var ju typ Glasgows längsta och vi hade ingen aning åt vilket håll vi skulle. Hamnade på en sidogata där Erika haffade en man och frågade efter vägen till FirHill stadium som ligger granne med vårt hotell. Svaret vi fick var att han gärna skulle köra oss med ett käckt "I'm not dodgy, I promise" yeah right liksom. Som om vi bara skulle hoppa in i bilen och ja, kanske bli lite rånade sådär. Himla kul start det hade blivit liksom.

Nu fick vi ju å andra sidan värsta grymma starten när vi hoppade på tåget från Prestwick och konduktören hoppade av tåget innan han hann ta betalt av oss. Score!

Men vi hittade till hotellet, för efter lite tjat fick vi en ganska vag beskrivning av dodgykillen och det visade sig visst vara ett studentboende typ. Men vi har det mysigt i vårt lilla rum och Erika är en utmärkt flicka att dela säng med. Varken sparkas eller snarkar. Fint fint sällskap helt enkelt!

Och första dagen plöjde vi ju shoppingen i stadens city. Det blev lite (läs många) skivor för min del, och kanske den där ugglebroschen som jag haft ågren över att jag inte köpte senast jag var i London. Nu fanns den kvar och den kommer pryda sin plats tror jag bestämt. För Erikas del blev det lite filmer och typ landets snyggaste mössa. Flott värre!

Och imorrn hägrar Eddie med lite musik och jag kommer typ kissa på mig av lycka av alla fina slott och hus och bara gå där med hakan vid knäna så Erika får skämmas lite. Men jag vet att hon tycker om mig trots mina pinsamheter, och det känns bra såhär i hjärtat när allt är lite uppochner. För backigt är det här i Glasgow!

Låter den rätte komma in

Jo då.
Ska vi gå in på djupet lite snabbt så har jag öppnat mitt hjärta iår. Lite. Och ibland har de fått sina törnar, men ibland blir det så fint så fint.
Just nu är jag lite sådär småkär i hösten, stora thékoppar, pojkar med rött hår, filmvisning miss i nassen, vänner man kan krama hårt, sena kvällar i kollektivet, pojken i Londres, små youtube filmer, pojken med sjalen, filten över benen, pingvindokumentärer, löven som jag sparkar runt i.
Efter höstdagar som denna känns allt så bra i hjärtat.
Så bra att jag bara väntar på att det ska krascha samman....

Men innan det bara blir en hög med stoft av allt fint som jag håller nära ska jag och fina Erika åka på vår lilla resa till skotteland!!!!
Glasgow awaits us och peppen är total!
Vi har ju ingenting planerat förutom en liten roadtrip till Eddie.
Och det känns ju så himla fint alltihop.
Att bara åka iväg och lämna gbg med den problematik som trots allt fint ändå ligger där och gror. För ibland blir saker lite awkward men vad ska man göra? Bara att göra bot och bättring.
Ångest är ju lite jobbigt liksom!!!

Men jag ska försöka stänga ner de små grå och borsta tanden och läsa lite Oscar Wilde för att bättra på min prettostämpel.

Perfect timing right?!?!?!??!

Så, som ett brev på posten så kom tant förkylning på besök preciiis lagom tills minisemestern. Så klart. Nåt annat hade jag inte väntat mig.

Annan bra timing är ju den där söta pojken i Londres. Det är ju bara upplagt för årets hjärtekross. Pojken ska ju som sagt flytta to the other side of the pond. Mindre gräjt det där. Och tråkigt kommer det bli och visst borde vi lägga ner. Men självplågeri is the shit och, jaja, ge mig till december och då kommer det bli emo för hela slanten. Kul. Can't wait liksom.

Men, nu fokuserar vi på stundande helgen. Tillbringade fredagen på bion där jag återigen kollade in Låt den rätta komma in. Allting ackompanjerat av bakgrunds buller från cafét som sket i allt och fixade spelning precis samtidigt. Perfect timing indeed.

Och just deja, gammal stammis från NK-tiden kom fram när jag och Erika drack en pre-bio öl och jag älskar ju när folk kommer fram till mig och känner igen mig från jobbet. Men nu vart jag ändå lite imponerad. För när jag tampade kaffe på NK hade jag eldrött långt lockigt hår, sans både glasögon och tatueringar. Så det var väl åkaj ändå. Lite jobbigt bara, men han bjöd mig på sin öl (som jag sedan ställde ifrån mig, mamma sa ju alltid: ta inte emot godis från främmande män)så no harm done I guess.

Och lördag med strålande sol har vi framför oss, och jag tänker leka lite tjej och ta ett bad och sedan knata ner till bion för bästa ungdomsfilmen: Breakfast Club. Och på söndag ska jag och Erika sätta oss och prata igenom skotteland. För just nu har ingen av oss koll på när flyget lämnar stan.

Lillördag

Snart så är vi mitt i veckan och tiden liksom bara flyger förbi. Vem hade kunnat ana det när vi var kids och sommarlovet var en evighet och skolterminerna ännu längre! Nu kommer man vakna och så PANG BOM så är det november och sedan är det jul och hux flux är det nytt år och nya löften som man bryter redan första dagen.

Men innan det blir november så är det onsdag denna veckan och efter jobbet så ska jag springa förbi en liten releasefest och kanske dricka ett glas viiin eller två. Och så lyssna på lite fin musik. Kommer bli gräjt.

Och efter det är det torsdag och då äntligen kommer bästa Erika, Jonas och Erik hem från Prag. Kommer bli fint att ses. Och så blir det ju lite festival på bion i helgen med lite ungdomsfilmer och sedan öl som avslutning.

Och nästa vecka då!

Då drar jag och Erika till skotteland i 5 dagar och vi ska göra allt och ingenting samtidigt. Det enda vi har planerat är en spelning i Edinburgh på onsdagen (tror jag) men annars ska vi bara nöta sulorna på chucksen och mätta magen med öl.

Och att jag sedan på lördag ska plåga mig igenom ett högskoleprov ignorerar jag tillsvidare. Det där med planering alltså. Inte alltid min starka sida. Men! Det vankas spelning på lördagskvällen och orkar vi inte gå dit så kräver jag en efterhögskoleprov öl.
Eller två.
Jag är inte kinkig.

Jo, men annars då?

Blev alldeles för fuller i tisdags.
Jobbade sönder mig.
Skypade med söt pojk.
Drack tusen öl som hej då med finaste.
Kulturnattat.
Kalasat.
Klappade katt.
Blev uppraggad av 16 årig scenepojk med piercing.
Drack öl.
Tröstat.
Kraschade födelsedagsfest.
Lite mer öl.
Dansade.
Kramades lite.
Promenerat hem i natta.

Professional Suicide

sjunger Ladyhawke och det har jag precis gjort.
För jag har sökt in till Le Uni.

Så om en 5 år kommer jag överföra mina tvistade idéer till intet ont anande gymnasiekids.

Flyr höstrusket

i gbg till höstrusket i Londres via Skype och fasligt söt pojk. Men fasligt söt pojk kommer ju flytta till El Jay i januari så det är väl egentligen bara dumt. Men han är himla söt och en jekel på att pussas.

Jaja.

Men hur som! Torsdag och snart helg! Peppen har börjat, trots att finast åker till Prag och lämnar mig tills nästa torsdag. Men det ska after workas, kalasas, dricka vin, fikas och sedan såklart söndagstraditionen.

Jo då.

Kommer bli bra detta här!

Helg och välförtjänad huvudvärk

Tror minsann att hela helgens bravader kom ikapp mig så här lite på söndagskvällen (eller natten, whaaaaatever) för huvudvärken sitter där den ska.

Men det ska jag nästan ha efter ytterligare en kalasfin helg.
Började ju med lite AW med hela Ullevigänget och det dracks gratis öl och sedan kom skumpan in. Och efter det drog jag till bion där det blev ännu mera öl i medlemsrummet tills klockan blev alldeles sent och jag och sällskapet drog oss hemåt i höstrusket.

Lagom bakisaktivitet är ju att rensa garderoben för det skulle bli klädbytarfest i kollektivet.
Och fest blev det!
Grundade med rotfrukter i ugnen och var det dags att kolla in allt kul som alla hade med sig. Det provades kläder hej vilt, det dracks öl och röktes på altanen invirade i filtar. Och sedan kom fikonvinet fram och efter det var det dags att snubbla hem till majorna.

Och så blinkade man till och det är söndag med tillhörande dejt med Erika på Kellys. Pommes och cola är perfekt enligt kostcirkeln och det blev lite snack om vår stundade resa till skotteland och det hälsades på diverse fint folk som hade samma idé om bakismat. Och så en kille som kastar sig över Erikas axel och som lite sådär lagom fyllesnackar om min tatuering och ifall jag kan visa upp den för hans kompis....
Men vi fnissade lite (ganska mycket) åt hela pinsamheten.
Sedan var det ju dags för kvällens höjdpunkt när vi 5 minuter innnan quizen börjar lämnar vårt bord. Huggsexa värre!

Frukostmat inhandlades på Hemköp där vi slötittade bland dvderna som dom små filmnördarna vi är. Fick lagom fnitteranfall när vi då hittade detta hära:

Tisdag kanske?

Jag knarkar receptbelagda värktabletter, kaffe, vitamin c brustabletter, oliver och kollar på tv, vilket händer kanske en gång i månaden. och denna hära gången landade jag på Hells Kitchen.

Och PANG! Så slungas några år tillbaka i tiden då jag jobbade på hotell.
Jag sprang runt i restaurangen med vit skjorta och bar tallrikar och glas och satte upp mitt lockiga bångstyriga hår med en sisådär 100 hårnålar varje dag. Inte var jag särskilt gammal heller när jag började. 15 tror jag. Sparvunge.

Men nu ska vi inte prata om mig, utan kockarna.
Dessa psykotiska alkoholiserade människorna med större sömnsvårigheter än vad jag har.

Jag har sett kockar kasta tallrikar efter servisen. Jag har sett kockar spetsa kaffet med vodka halv 8a på morgonen. Jag har sett kockar som slagit varandra blodiga. Jag har sett kockar bränna sönder sina händer på bleck tagna direkt ur ugnen. Jag har sett kockar ligga med servisen bakom diskmaskinen. Jag har sett kockar skrika bort sina röster under kvällen. Jag har sett kockar hantera 100 kilo rått kött inför julbord. Jag har sett kockar somna stående. Jag har sett kockar komma till jobbet så höga att man undrade hur faen de kunde stanna kvar här nere på Tellus. Jag har sett kockar sätta kniven rakt igenom handen.

Men okejj då, lite om mig då också!
Min blogg, min tur att vara helt självupptagen!

Jag lärde mig att inte ta skit. Jag lärde mig att käfta tillbaka. Jag lärde mig att jag kunde jobba långpannor på 23 timmar när det behövdes. Jag lärde mig dricka öl. Jag lärde mig att rökpauser är enda pausen som är tillåten. Jag lärde mig att kaffe är en drog. Jag lärde mig att hångla upp söta pojkar i grönsakskylen. Jag lärde mig att ignorera smärta. Jag lärde mig att sömn är överskattat.

Var ena intressanta år de dära.

Äh, värkisar och kaffe = gryyyym kombo. Verkligen.
Som att vara lite fuller.
Nu ska jag sätta på lite BD och dansa bort alla bekymmer i min ensamhet.

Laddad

Så vart det sista kvällen innan jag börjar jobba igen efter min lilla minisemester. Kommer komma instapplande imorrn nån gång runt halv 5. På morgonen. The joy of waking up at 3.15 (am) knows no limits.

Men det kan jag lätt ha efter dessa ypperligt fina dagarna som varit!

London som sagt, himla bra. Spelningen med hetaste killen någonsin. Och så fann jag mig en söt pojke som kysste mig hej då där på Liverpool Station i solskenet när det var dags att åka tebaka till Göteborg.

Och när jag klev av planet var det dags för några hej då-öl med Erika innan hon åkte på tripp till hufvudstaden för helgen.

Och tjena tjena sedan barkade det hän med en sisådär miljaders öl i sällskap med fina Sara. Och Viktor som slöt upp en stund. I dagarna två. Inte konstigt att huvudet känns lite för litet just nu då...

Åh, ena lillebror är ju i käääärlekens hufvudstad och kastar tjejer i EM, och dom kom på medaljplats! Känner mig töntigt stolt. Speciellt när lillebror måste täcka över sina tatueringar för reglerna är från medeltiden typ. Hem kommer han på onsdag så då måste vi ju fira. Skönt att man ska inventera och hägra på kontoret hela torsdagen då....

Och veckan som kommer dårå?
Jo då, den verkar bli bra den också. Öl med Ullevi, lillebror som fyller myndig, och så vänner som trillar in från utomsockens. Kommer bli himla fiiiint!

Sömn, eller brist på den

Jag vet att jag tjatar ibland om hur lite jag sover. Blir lätt så när alla blir helt förskräckta över mina sömnvanor.

Jag ber ödmjukast om ursäkt.

Tillbaka

med ringande öron, sönderkyssta läppar, ömma fötter, lätt sensommarbränna, musik, film och rutiga skjortor i bagaget.

Det har vart himla trevliga dagar.

Undantaget Som Bekräftar Regeln

Jo, jag ska ju se hetaste killen i hela världen på onsdag.
Han spelar bas i ett band från amerikat.
Han skulle få sova i min säng närsom.

Mitt Andra Hem

Nej, nej, inte stället på andra lång, utan min andra hemstad.
London.
Jag är ju så töntigt kär i den staden alltså.
Där finns ju verkligen allt!! Små hak i dodgy Camden, musikaffärer som kränger obskyra vinyler, söta pojkar med stora glasögon, bussar med två våningar, snygga tjejer i tokhöga heels, marknader i Brixton och små lustiga hus med enkelglas och heltäckningsmatta. Whats not to love liksom?!?!!?!

Och det kan ju behövas efter veckan som varit. Tror den började med spontanöl efter slaget om Göteborg där Majorna förlorade mot Linné. Fail! Nästan så man skäms, tills dess att man kommer ihåg att Majorna är bäst ändå!

Fast nu inser jag ju att den började redan med en heldag med finaste kompisen. Vi satt på uteservering och njöt av eftermiddagssolen innan vi promenerade runt hela Slottis och sedan hamnade på vanliga stället och drack öl tills världen blev alldeles suddig. Vi pratade om vår stundande resa till skotteland nästa månad och såklart pojkar.

Och så blev det fredag jättefort då jag lekte popsnöre med en sisådär en miljard människor på gamla arbetsplatsen när Håkan Bråkan skulle frälsa oss alla. Tappade bort mina kompisar så det hela slutade med att jag klättrade upp på ett staket och stod där och balanserade bredvid en tjej som hade sämsta taktkänslan ever och som såklart skulle klappa med. Herreguuuuud!

Sedan gick det ju bara utför. Fast allt vart ju inte dåligt!
En sisådär tusen öl, fina vänner som jag fick krama och klämma på hur mycket jag ville. Och så lillebror.
Sedan fick jag höra den mest intressanta raggningsrepliken någonsin. Hur som, vi började prata och det verkade jättefint, tills dess att han presenterade sina vänner. Han presenterade dom som sitt band. "Det här är min trummis Åke, min basist Göran" och så vidare och så vidare.... Och där slår jag bakut! Pojkar som börjar snacka om sitt band och som är musiker och allt sånt där. Jag har lovat mig själv att inte träffa pojkar i band längre. Jag menar, kolla in tracklisten.... Är det några som är helt mentalt instabila och helt väck är det ju musiker.... Tack med nej tack.

Lördagen försvann i dimman den med. Jag krockade dessutom med snyggaste tjejen.

Veckans sista dag innebar road trip till Trollhättan där det kollades fotoutställning, promenad till älven, pallade äpplen (varför pallar man inte mer egentligen!!?!?!) och så "sommarregn". Ni vet, när det regnar på varm asfalt och det luktar sommar på nåt galet sätt. Och så kommer mitt "sommarregn" vara tills dess att jag flippar på betongen och flyttar ut till nåt torp med vita knutar i skogen. Förhoppningsvis med fint sällskap. Och inte en instabil pojke som plinkar på gitarr, piano eller what ever. Då kommer "sommregnet" lukta tallbarr typ. Om vi nu inte hamnar på en liten karg ö nånstans. Då kommer det lukta saltvatten nästan jämt.

Och som grädde på moset (isch vad äckligt det låter) så lagade vi mat i kollektivet och vi startade upp vår studiecirkel Pärlor För Svin. Så himla fint att äta mat, pilla med pärlplattor och sedan ge oss in i lite 8bits battle. Så himla häftig är jag.

Och måndagen blev jättefin den med. Det fikades och drack kaffe hos snyggmatthias som faktiskt avslöjade att han ska flytta till London snart. Och jag var så hjärligt välkommen, bara att höra av mig. Oj, oj, oj han vet nog inte alls vad han gett sig in på den söta lilla killen.

Och nu ska jag lämna helgångesten och bege mig till bästa staden!

I Came As A Rat

Känner mig lite som en repig skiva, men herrejääävlar vad tiden går fort! Redan måndag. Kväll dessutom. Snart kommer man väl vakna upp och inse att man fyller 40 och livskrisen är ett faktum. Men innan dess ska 25 och 30 års krisen infinna sig. Väntar med spänning för att se hur jag kommer hantera allt. Den som lever får se. Vad har vi mer? Eh, den dagen den sorgen?

Meeeen, vad har hänt sen sist?

Jo, jag tjyvstartade helgen redan på torsdag och spelning på Henriksberg. Vi såg Masshysteri som vart töntigt bäst. Kanadakillarna i Demons Claws var bra. The Movements vart ingetdera. Sedan sket vi i Pierced Arrows för andra långs fördel där det vankades öl tills dom tände ljuset och det var dags att bege sig hemåt i sakta mak.

Jag var vaken i 37 timmar innan jag däckade i sängen i 2 timmar innan det var dags för lite personalvård med mat och öl. Och så blir jag raggad på av en spännig muskelkille i kortärmad Dressmanskjorta så fort vi kommer innnför dörrarna på Kingsan. Tack, men nej tack liksom.
Inser att jag inte är 20 längre för jag vart helt slut på lördagen. Avtackade mig förfest och dans på båt. Men så tog jag mig i kragen och gick till bion och AW:ake på Lasse där det var min tur att se råttan. Tror vi överger det stället från och med nu. Och såklart ser jag den sötaste tjejen ever. Pang bom så snodde hon hela mitt hjärta.

Och så efter några timmars sömn var det dags att dricka kaffe på random uteservering i solskenet. Och efter kaffe var det dags för nästa fika med fina flickorna A. Och såklart avslutades helgen på Kellys med flottig fet mat och cola som fräter sönder tänderna. Himla fint. Vi har ju som en liten tradition att ta upp ett bord tills precis innan quizen börjar och sedan fnissa lite åt balunsen som blir när man går. Nu i söndags blev det nästan slgsmål. Chill liksom!

Men nu tror ni väl inte att kvällen tog slut där! Nej absolut inte! Vi drog till majorna där vi spelade strategibrädspel, drack folkis, knaprade godis och thé tills det officiellt blev måndag. Och jag knatade kullen upp till mig för en sisådär 2 timmars sömn innan väckarklockan ringde och en ny arbetsvecka började....

I'm a fake

Klart jag är!
Iaf hårfärgen. Försöker bestämt förneka mitt blonda ursprung för jag vill ju hellre vara som alla söta emokids som hänger på trappan i nordstan. Hahaha ja, jo eller huuuur!? Eh, nu sitter jag här med hela huvudet fullt av hårgfärg....

Är lite ledsen ikväll för jag saknar min ipod. Min ipod och min plånbok. Jag lovar, skulle jag få 2 minuter med personerna som snodde dom skulle dom få en uppvisning av att jag har tre yngre bröder. Make your own conclusions....

Meeen, fick idag koden till nya kortet så nu slipper jag langa fram passet varje gång jag ska handla. Ovärt, passet är ju inte precis smidigt.
Ska orka ta ett nytt kort så jag får tillbaka min lilla rosa plastlapp.
Någon dag.

Jomenvisst

Fick tokryck i lördags ju!
Pallade inte att vara hemma en sekund till och drog mig ner till andra lång där det dracks öl med mycket fint folk.
Blev igenkänd från jobbet av helt random brud (asså, detta ska jag ta upp en annan dag...)
Träffade kollegor som var ute och svirade.
Den toksöta pojken med halsduken vart ju typ 2 meter lång visade det sig. Skojar inte, nackspärrsvarning!
Fick så fina ord sagda till mig att jag rodnade och tackade ödmjukast.
Bror min slöt upp efter lite övertalning.
Det drogs till röda sten där det vankades utomhusfest och dans.
Fick musiknörda mig lite.
Hittade nog varenda lerpöl på vägen hem förövrigt.
Söndagen började med lååångbrunch i solskenet, skratt och hejdå till Christofer som snart åker till Sheerwoodskogen för att plugga.
Bakispizza på andra lång, filmsnack och planering av framtiden.

Det blev en ganska fin helg trots den tradiga starten.
Och nu börjar jag jobba om en sisådär 4 timmar och jag kanske skulle försöka sova liiiite iaf. Med eh, med betoning på försöka....

Queen Mab

En grej med att vara lite krasslig är att man sover så himla mycket. Något jag inte är van vid. Tror jag har nämnt det tidigare, men jag brukar inte sova mer än en 3-4 timmar per natt under vardagarna när jag jobbar. Kanske en av anledningarna till att jag blir sjuk, men men.

Hur som haver iaf, nu har jag sovit en hel del och därmed drömt en hel del också. And trust me, ingen skulle vilja köra en analys på nattens spektakel.

Eeeeevaaaaa

Börjar redan få nippran av att vara hemma. Har ju spring i bena! Men kroppen orkar inte så jag leker lite musikblogg så länge.

Inget nytt under solen men Rolo Tomassi asså. Dessa kidsen som är bra. Inte bara bra utan t om tokbra! Kommer inte ihåg när jag hittade dom men det vart ju kärlek vid första lyssningen!!!

Åkte till London för att se RT tillsammans med Fucked Up och The Bronx. Hela den kvällen vart ju underbar! Och sedan vart ju RT förband till Gallows i våras, tyvärr inte på sista spelningen i London, men visst gjorde Eva ett gästspel uppe på scen. Lyckan vart ju total! Denna lilla flickan är helt galen på scen.

Visst gör det lite ont i hjärtegropen att jag inte är på Offset Festival i London just nu. Kanske lika bra att jag är sjuk då...

Söt så det förslår


Och så hära låter dom.

Meh!

Herrejävlariminlilllåda. Undrar vilken busskonvoj som körde över mig inatt. Fick sovit en 50 minuter kanske och sedan iväg till jobbet där kollegan vart lika sjuk. Stabilt. Stabilt om fan.

Himla ovärt att ställa in helgens alla planer, lägga sig i sängen och kolla film. Inget fel på det. Egentligen. Men. Jag vill ju vara ute på bus med alla andra! Inte ligga hemma under täcket och tycka synd om mig själv. Jaja. What to do?

Framförhållning

Sitter uppkrupen i soffan hemma efter häng med finaste Erika.
Vi tog oss till lokala pizzerian i spöregnet och satt sedan och bokade resan till Glasgow. Blir ena 5 dagar och en dagstripp till Edinburgh. Då ska vi flumma loss på Scottish Mental Health Arts and Film Festival och kolla in lite band... Kommer bli hur bra som helst! Peppen har börjat!

Och för en gång är jag inte orolig att resekompisen ska banga ur en vecka innan resan blir av. Känns himla skönt faktiskt! Lets never do a Hultsfred again liksom....

Känslostorm på ingång

Höst

Så idag kom hösten till stan.
Eller, nej! Varför inte börja september med en askall morgon vilket innebär att man (läs: jag) byltar på sig asmycket kläder för att sedan explodera och bli värsta högsommarvärmen. Inte liiiite varmt på vagnen alls där på eftermiddagen. Nej då. Inte det minsta. Inte riktigt vad jag väntade mig när jag drog på mig exets gamla Karl Afredtischa med noll pasform som han aldrig kom och hämtade.

Äh, orka bry sig. Satt ändå som en zombie hela vägen hem. Blir lätt så efter 2 timmars sömn och en 13 timmars arbetsdag.

Och brist på sömn gjorde att jag faktiskt bangade hagapuben och tvingade mig själv att sova en stund.

Förövrigt så bestod kvällsmaten av 1 liter fruktsoppa. Vilken nostalgi! Nån dag ska jag orka laga mat också. Har hört att det kan vara bra med näring. Men jag avfärdar det som ett rykte tillsvidare.

Så nu kommer jag vara vaken hela natten. Kanske passar bra att plocka upp nya ipoden och börja välja ut musik som ska få följa med på nya äventyr.

I might like you better if we slept together

Queens of the Stone Age var ju inte helt fel ute asså.....

Det har varit en sådan dära dag idag. Då det regnar sidleds och fjösigt. Sedan blir det ju inte bättre av att veckan som kommer verkar torna upp sig och bli ett helvete. Men det är bara att ta sig i kragen och vara trevligt tills man kräks. Kanske inte bokstavligen bara. För det är ju faktiskt bara äckligt.

Har tagit en del stora beslut i helgen.
Eller. Alltså.
Jag hatar ju när livet står still, och nu jäävlar kan jag ha satt saker i rullning...
En del beslut gör ont i hjärtat, en del gör det lättare. En del var jobbiga att ta, andra var - ja ni fattar!
Börja på helt ny kula. Blir nog bra ända tills jag som vanligt pajar allt. Men äh, man måste ju försöka.

Och att avsluta kvälla med finaste vännerna, möblera om på bion, kolla in råttan på andra lång, och planera lite höst är ju inte helt fel det heller.

Review

Söndag igen då alltså!

Men innan den nya veckan startar kan man ju samla ihop helgen.
Den har varit händelserik, minst sagt.

Det hela började med fredagskvällen som jag sov bort. Stabilt att vakna 00.20 och vara så grymt opepp på att ge sig ut bland folk. Lika bra att skita i det helt då.

Men mer pepp vart det på lördag!! Då träffades bror min och jag först på andra lång och sedan slöt allehanda fint folk upp. Det dracks öl och snackades med blondin på besök från amerikat. Och sedan utlovades himla bra avslut med Alla får ligga. Det dracks om möjligt ännu mera öl och hittades en vilsen kanadick. Tidigt hann det bli innan jag kom hem innanför dörren här i majorna.

Och söndag då blev det också då till sist.
Det vankades kalas och visst blev det det!
Plockat björnbär, klappat kattunge, mat fick vi också och det bästa med kalas? Man slipper ju diska! Är det något jag verkligen ogillar här i världen så är det att diska. Så himla onödigt ju att stå böjd som en fällkniv och bli alldeles läskigt skrynklig. Räcker med att man blir skrynklig när man bli gammal ju. Varför börja redan nu liksom???

Så som avslutning på veckan drar jag på mig raggsockarna och kollar på Twin Peaks

So fine!

Oj, oj, oj vilken kväll vi hade i torsdags. Morgonen började med lite ångest över hantverkarna som skulle husera i lägenheten, men när jag väl flängt runt och letat upp extranycklar och jag vet inte allt, så läser jag en gång till på lappen och inser att det var ju nästa vecka dom kommer. Fail.

Efter jobbet begav jag mig äntligen till finaste Helen som klippte bort my sorry excuse for a haircut. Och lös på saxa gick hon. Ge det en 3 veckor så är det perfa. Men så himla gott att bli av med allt hår. Ser det oftast som en nystart att klippa mig. Och det ska guuudarna veta att jag behöver.

Men Svanen dårå?

Jo, men klart att vi gick dit! Kom precis lagom till att Telepathe gick upp på scen och crushen var ju total. Girlsen vart ju så fina och nästan så späda att dom skulle knäckas av en vindpust. Tur att man vet att dom är från dah hood från stora äpplet across the pond, så visst ska dom la klara av lilla ghettogötet....



*crushar så hårt att det blir lite töntigt*


Efter alldeles för många öl, seg promenad hem, halv 3-terapi på parkbänk, 4 timmars sömn, jobb och skyfallet som inte var av denna värld landade jag i soffan och vaknade 6 timmar senare.
Med potentiell nöff nöff i kroppen.
Men ORKA gå till fabror doktor IGEN och få ännu mer meducin som inte hjälper.
Öl hjälper. Så imorrn ska det jobbas på att bli frisk.

Nu går jag loss på Battle Royal. Hepp!

Lill-lördag

Så då fick man på nåt sätt ihop 8 timmars sömn. Som för min del innebär helt fuckad rygg (blir liksom så när man har en bruten svanskota och ett diskbråck som spökar)
och att jag kommer vara vaken i en vecka typ.

Det var ju bara att ta sig till jobbet och sitta bakom det helt nykära paret på vagnen som hånglar loss så man nästan skäms. Det verkar vara ett återkommande tema i mitt liv att allt, och då menar jag allt folk helt plötsligt ska börja hångla loss när jag är i närheten. Jag börjar vänja mig.

Men jag tänker dränka mina sorger i öl och leka lite indie då det blir nostalgitrippen allan då jag och fina Erika ska till Svanen imorrn och kolla in fin musik. Tror minsann att jag till och med ska knöla ner kroppen i klänning. Det har inte hänt sedan Jesus gick i kortbyxor.

Det blir också uppvägning för att jag stressar runt som en tok här hemma på Lill-lördag och missar en himla massa fint bus och letar efter extranycklar och försöker fixa en stig i röran. För idag möttes jag av en lapp på ytterdörren där det visade sig att det ska springa hantverkare i min lägenhet hela dagen.
Ja, men jättekuuul!
Hatar när okända människor är inne hos mig och jag inte är där.
Men å andra sidan behöver jag ju inte gå upp tidigare och hafsa runt i pyjamas när dom är och fixar.
Kanske enda fördelen med att börja innan solen går upp.

An end of an era

På tal om armen ja. Nu är den klar. Sista sittningen vart i torsdags. Känns bra, men tomt. För vad nu liksom? Hatar ju när livet står still. Vill bli vis. Få ett permanent bevis på vishet. För det kanske smittar av sig? Ska försöka hålla mig tills nästa år dock (yeah right, like thats gonna happen!!!)

Lille Katt, Lille Katt, Lille Söte Katta

Så bror min och hans flicka har skaffat sig en toksöt liten ullboll med svans. Och jag som inte ens kan hålla mina växter vid liv här hemma vart ju inte sen med att raida deras lägeneht och klappa på lilla pyret. Finns det något bättre än när emoversionen av sig själv börjar smyga på borra ner fingrarna i lite fluffig päls och få lite epatraktors respons? I don't think so.




Ignorera min nytatuerade och toksvullna arm och kolla in kissen!

Veckoavslut

Söndagar verkar ju bli kvällen då jag funderar och summerar. Som sig bör kanske då det är veckans sista dag.

Dagen började med att jag släpade mig upp ur sängen och rullade på opumpade däck till Plantagegatan för frukost med mitt fina Københavns gäng och Erikas syster med pojkvännen. Det bidde lite snack om bebisar då Fanny och hennes italienare väntar en knodd. Blir liiite nojjig när jag tänker på att vi är lika gamla.
Men, va fan. När ska jag hinna med att bli preggers?
Hinner ju knappt öva på att skaffa små nevrotiska mini me.
Blir kanske en omprioritering där.
Med övandet då alltså.

So, vad gör man resten av sin söndag då? Diskar, lyssnar igenom lite skivor, dricker thé i pyjamasbyxor, läser lite och bara hasar runt. Bara vara. Något jag kämpar med.

Jag är inte alls beredd på veckan som kommer, men som sagt, lönen dimper ju ner på kontot (som jag inte har ett kort till...) så visst ska det kunnas firas ändå.

Ok då

Karma alltså.

Eftersom senaste veckorna har innehållit en del deppiga saker så räknar jag iskallt med att typ hitta mitt livs kärlek som plåster på såren.

Antingen det eller så får jag lägenheten.

Borta Bra Men Hemma....

inte alls bäst kan jag ju bara krasst konstatera.
Kommer till varför Göteborg inte är bäst, men först lite annat roligare bös!

København ja...

Det åktes tåg med musik inknökad på mobilen som sällis, uppmötande på station av bästa Erika och Jonas och promenad till gangsterkvarteret (jo, det är sant! vart skottlossning dagen innan, haschlangning (varför håller man inte till i Christiania?!) och polisbilar som åkte skyttetrafik) där vårt lilla hostel låg.

Efter mat och genomgång av kvällen skulle vi kolla ifall eminenta Loppen var öppen trots att det inte var spelning inbokad.
Loppen?
Jo då, i Christiania finns bästa spelstället ever! Klättra upp för de nedklottrade trapporna, öppna tunga dörren så har du ett ställe som är underbart. Åh, de historier jag kan berätta om Loppen. Fast, hmmm, det tar vi en annan gång....

Stängt vart det iaf. Men vi valde att stanna kvar inne i fristaden och dricka lite öl. Och ja, endast öl. Rullandet överlät vi till alla andra på stället.

Frukost bestående av bland annat danish (som förövrig heter nåt helt knasigt på danska, dom är ju liiite weird asså) dagen efter vid vattnet i solen. Det rotades lite i skivbackar och bläddrades bland filmer hela dagen. Och ja, hittade typ gårdsloppis där jag hoppade över dragspel och hittade en fungerade vevgrammofon! Fatta grejen att ha den hemma, försiktigt lägga upp en halvrepig skiva, veva lite grann et voliá! Musik! Men nu orkade jag ju inte släpa runt på en grammofon och typ 50 skivor. Och inte hade jag pengarna till det heller. Le Sigh...

Lunch nere vid vattnet hann vi med också innan vi gick och raidade veggobuffen och sedan var det dags att knata på tåget hem till Göteborg igen. Har jag gått upp några kilon vet jag vart de kommer ifrån iaf!!!

En nazisttågvärd senare landade vi ju mitt i midnattsloppet! Inga vagnar i centrala stan! Att ta en promenad miss i nassen med väskor och alles hem till majorna var ju ingen särskilt pepp på så vi tryckte in oss på en full 60 buss till järntorget.

Och såklart blir jag av med plånkan, nån jävel som snodde den! När jag hoppade av bussen. Asså, buss suger. Vagn rules!

Jättekul verkligen. Så istället för att joina barnen som dansar lite lagom (o)lagligt på en station i betongförorten bidde det att ringa runt och spärra kort i en evighet, ringa fabror polisen och så avslutar vi lördagskvälla med beställa nytt körkort (hujeda mig, måste jag alltså fotas igen?! men å andra sidan, alla som sett mitt numera spärrade körkort vet att kortet där var host kanske lite ouppdaterat)



Så, nu är jag verkligen fattig. Och får använda passet som leg. Kul kul.

Ut På Bus

Mot København.

Ha det!

Tlött

Fick sovit 8 timmar. Vilket innebär att jag kommer vara speedad tills på lördag ungefär. Ser verkligen fram emot långa vakna nätter...

Bror min mötte spontant upp mig efter jobbet och bjöd mig på sen nattamat medans vi pratade kärlek och allt vad det innebär. Vi kom på att vi mer eller mindre har samma problem. It runs in the family I guess...
Men jag försökte förklara hur girls tänker, och han försökte förklara hur pojkar tänker. Gick sådär alltså.

Efter någon timme gav jag mig hemåt med mina tankar som sällis (för att nån idiot har snott min ipod ju!!!!) ända tills jag kom till andra lång där jag träffade Tuppa och fick lite kramar som väckte mig ur tankeverksamheten.
Kramar är fint.

Och eftersom insomnian har mig i sitt grepp tror jag bestämt att jag sätter mig på balkongen med cigaretter och Stephen King som sällis. Jo, och hostmeducinflaskan också såklart. Hello morfin!

Morgon

Bild tagen 04.12 i hissen på väg till jobbet.
Jag har sovit 3 timmar på 2 dygn.
Jobbat 20 timmar på 2 dygn.
Jag vill ha helg.

Lista

Alla häftiga människor gör listor till höger och vänster och jag vill ju inget hellre än att vara häftig själv (hahaha, jomenvisst!!)

Whaaaaatever, här kommer min version:

Pepp!

- Pontus som visade mig sin favvokonstnär. Jag blev knäsvag och varm i hjärtegropen. Och lite småkär i Pontus för sin braiga smak.
- Fick långlunch med Kicks. Nej, inte butikskedjan utan kompisen.
- Lägenhetsvisning. Jaop! 3 gator från mig kanske min nya bostad finns.
- Köpenhamn som hägrar runt hörnet.
- Alla sköna vänner som hade spontan ungdomsgård nere på jobbet idag.
- Vädret. Inte coolt nånstans att nämna väder, I know, men sol! Och blå himmel!
- Pojk som erbjuder sällis miss i nassen.

Depp.

- Ipoden som är borta. Le sigh. What to do? Mitt liv är borta.
- Vännerna som är på romantisk resa. För jag blir ju lite ensammen kvar här hemma.
- Städning i lghn som måste bli av. Pronto. Orka liksom.
- Vänner som bangar öl. Hallå, öl!
- Pengabristen. Pengarna är räknade till sista 20lappen.
- Håret mitt som växer som ogräs. Och inte har jag råd att klippa mig heller.
- Snabb/slarvfärgning av tidigare nämnt hår som slutade med lila/svarta fläckar överallt. Alltså överallt. Väggar, badkar, handfat, golv, spegel you name it.
- Allmän ångest över saker som gjorts och inte gjorts.
- Träffade exet på stan. Med barnvagn. Snacka om käftsmäll.

Put On Your Dancing Shoes

Detta är vad WoWandet gjorde med mina skor i helga.

Förresten

Jo, Göteborg. Alltså. Det finns en grej som kallas brittsommar. Eller indiansommar. Vilket som funkar för mig. Det är ju alltså när det blir varmt och fint på hösten. För allvarligt. Det är i mitten av augusti. Och visst, hösten är verkligen min årstid. Älskar den. Men! Lite mer fint väder kan vi väl få. För detta rusk är jag inte riktigt redo för. Ge mig soliga dagar och krispiga kvällar. Inte detta.

Tack på förhand.

Back To The Grind

Så vart det söndag natt återigen. Helt tokigt.
Men iaf.

Lördag på WoW blev det också. Regn och dåligt ljud. Att ljudteknikerna aldrig lär sig. Jaja. Men drag i högtalarna blev det på My Bloody Valentine. Som förväntat. Vampire Weekend var en nostalgitripp. Basement Jaxx körde på och äntligen kunde jag tokdansa sönder mina chucks. Alltså bokstavligt talat. När dom vart förband till Robbie Williams för några år sedan var det ju bara jag och Oskar som visste vilka dom var. Kändes det som iaf. Då tokdansade vi i öltältet, men nu i år hade jag sällis av några tusen till som dansade. Fin fint.

Hittade mig dessutom en pojk med alldeles för rött hår och blonda ögonfransar för sitt eget bästa. Fint.

Och inte blev det nåt Ladyhawke heller. Kön ringlande lång upp på mot Poseidon så det bidde en öl eller två på Avenyyyyn. Jösses.

Men jag drog mig vidare till kollektivet på tredje lång där det dansades, shotades tequila, skrattades och kramades långt in på morgonkvisten.

Och som sig bör på en söndag vankades det pizza på andra lång med bästa sällskapet. Det hittades fina vänner under tiden och bekanta ansikten som alltid.

Och så vart klockan lite efter 1 på natten och jobbet börjar efter min lilla minisemester. Kan ha varit några av mina finaste dagar dessa hära.

Cause you never were and you never will be mine....

Sanningen svider. Men ingen idé att bli helt emo, vi är ju mitt uppe i WoWandet och första dagen i Slottis vart riktigt fin.

För ett år sedan åkte jag alena upp till hufvudstaden för Accelerator där det vankades Foals och Band of Horses som mina största dragplåster. Att det sedan levererades MGMT, Vampire Weekend, Black Kids och The Teenagers blev ju bara grädde på moset. Nu äter jag ju inte grädde, men, ja ni fattar....
Nu fick jag alltså se de skäggiga herrarna mitt på dagen i ett solvarmt Slottis. Lite off alltså.

Och så Sveriges snyggaste artist - Robyn!
Min nyinköpta tischa med Neneh Cherry kom till sin fulla rätt när det bidde duett och låten Manchild. Kalla det ödet eller vad ni vill.

Springmarsch till kollektivet på tredje lång i vår lilla "paus" där det lagades mat och dracks öl i mängder.

Och så fortsatte kvällen där i Slottis med musik och goa vänner. Total urladdning på Röyksopp blev det också. Mycket folk i tältet som blev helt bananas när musiken drog igång. Fint som snus!

TBC

Sammantaget

Att 3 dygn kan gå så fort!

Innan jag visste ordet av var jag tillbaka på Landvetter efter ett grymt intensivt Londonbesök. Det powershoppades, klättrades i trappor på hotellet och fikades i Kengsington Gardens. Sedan var det dags att hoppa på tunnelbanan ut till Heathrow där det satts i kö med flygplan innan TO.

Och väl tillbaka på svensk mark planerades en liten kupp på Hagabion. Det öppnades upp efter stängning, och så serverades Broder Daniel Forever med en öl till. Himla fint avslut på kvällen.

Man vaknar upp i sin säng som befinner sig i lägenheten som det varit 3e världskriget i. Eller det verkar så. Så himla stökigt var det länge sedan det var. Men att hoppa över resväskor och skivor räknas väl som motion?!?!?!

Och torsdag helt plötsligt!

Vankades biljettutskrift i Linné för Way Out West, men så klantade sig eventim.se och jag får tillbringa en massa tid med supporten. Som tröst fick jag hemmagjord potatis/purjolöksoppa och jag var så åpen att jag åt upp allt. Dom försäkrade mig att det var helt ok dock, så helt otrevlig vart jag ju inte!

Och så iväg för att lägga till lite bläck på kroppa. Dagens offer var höger vad där det skrevs Nosce Te Ipsum. Google is your friend...

Sedan tappade jag bort ipoden. Hoppas evinnerligt att den ligger kvar på
jobbet. Men med min otur är den puts väck. Min bebis. Mitt liv....

Men avslutade kvällen med öl, tveksamma beslut och sedan världens bästa band: The Bronx!!!! Offrade vovvarna på Kulturkalaset. Och Hajen i kyrkan. Men herrejävlar! Visst var det värt det! Har ju fortsamt blåmärken från spelningen med jänkarna från februari då jag såg dom på Loppen. Blev uppdragen på scen av sångaren och dängde i hela vänster ben. Det kan vara den bästa kvällen i mitt liv förövrigt. Och dagens spelning gick inte av för hackor den heller.

Så nu kan vi Way Out Westa bäst vi vill, för en finare inledning kan jag knappt tänka mig.

Go Natt!

Londres

Ett väldans bra trick för att få tiden att gå lite snabbare är att svepa maxdosen på sin receptbelagda hostmeducin (som man förövrigt inte rört på över en vecka, man tackar, man tackar) sedan knatar man ner till andra lång och dricker öl till stäningsdags.

Då jävlar kommer man hem alldeles för sent och inser att hostan likförbannat är kvar men att det är tur att allt är mer eller mindre klart.

Tur att jag faktiskt planerade denna gången och inte tänkte packa samma natt som jag åker. Återkommande historia det där. Planering, vad är det liksom?!?

Men, hur som haver!
Tanden är borstad, mobilen fulladdad, ipoden likaså, kläderna ligger framme och passet är framrotat ur gömmorna.....

Redo för en 38 timmar i London då alltså!

Ticket

Åker till London lite senare i natt. Men i september drar jag till London (igen, jag veeeet!....)för att se snyggaste basisten ever. Och idag damp pilletten till spelningen ner på hallgolvet. Kommer bli fint. Ensamt men fint. But hey, förra gången jag vart på spelning ensammen i London slutade det ju som sagt med hångel i en trapp....

My Sugar Is Raw

Vart tar tiden vägen? Nä, men seriöst? Klockan är lite efter halv tre natten söndag/måndag. Asså, allvarligt, jag hänger ju inte med!!!!

Tydligen har det redan gått 10 dagar på augusti. Och jag har jobbat sommarens sista konsert på Ullevi. Och som ytterligare ett bevis för att tiden bara flyger iväg är när jag inser att jag precis firat 5 år på stället. 5 år, mängder med upphällda öl och sälj i kassan. Tänk vilken liten sparvunge jag var för 5 år sedan. Visst, kanske inte heeelt tappad bakom flötet, men det känns som jag var en annan person då.

Någon som inte vågade vara sig själv helt och hållet, för det testade jag ju, och vilket helvete jag fick. Fan, kids är inte snälla mot varann.

Men, så hittar man lite guldkorn till vänner, man släpper garden liiite iaf och så vaknar man up i sängen en morgon och inser att nu jävlar har jag hittat hem.

Så, kärlek till alla <3

Pink Is The Shit!

Jo, men det är det visst. Jo! Jag lovar! För det är det jag intalar mig efter första dagen på Ullevi då bruden (ehhh, jag då alltså) som knatat runt med spf 50 hela sommaren ska tillbringa några timmar i strålande solsken. Utan spf.
Bra planering där Mina. Bra. Planering.

Dagen efter

Första kvällen på semestern avklarades precis som sig bör. Alkohol, cigaretter, trevligt folk och sen, eller tidig, hur man nu ser på saken, hemkomst.

Sista låten som spelades innan utgång blev Vart Tog Den Söta Lilla Flickan Vägen av Just D. Nostalgi så det förslår. Toppade dessutom det hela med godisklubbor och dans med många kramar på temporär madrass på golvet.

Lyckades somna med tvn på, och vaknade med ett ryck till barnprogrammen som började runt 7. Jösses! Jag tyckte jag växte upp med knarkiga barnprogram, men det som sänds idag? Ligger nästan på samma nivå!!

Vi youtubade dessutom Ika i Rutan igår. Kan kanske vara snyggaste snyggaste programledare ever.

Go girl, seek happy nights to happy days

Mantrat för tidigare nämnd semester

Min minisemester börjar nu

Visserligen 3 timmar försenad. MEN! 9 dagar har jag kvar att busa på

Sällis

Soooo, vad ska man göra när det spelas asbra musik på ett aslitet ställe ute på hising island och man vet en massa som ska dit men ingen som man kan gå med?

Fail Whale

Tackar tvättstugan, Familjebostäder och Murphys Lag för den trasiga torktumlaren som pajade med min tvätt i den.

Tack.

Nu har jag halvtorr tvätt i hela lägenheten. På varenda krok, element, stol och dörr hänger det strumpor, underkläder, linnen, tischor, en eller två hoods och sängkläder. Jajamensan.

Underbart.

Man tackar det ödmjukaste.

Snart så

Kvällarna kan bara tillbringas på balkongen i sällskap med Piggelin och Oscar Wilde.

Minisemestern börjar imorgon 12:45

Nedräkningen har börjat.

But I Know That You're Leaving

Kanske är det lite tidigt att skriva att jag saknar honom.
Pojken med de brunaste ögonen.

Idag har jag suttit och druckit kaffe med honom hela eftermiddagen, vi har pratat framtid och vad som kan och ska hända.
Han ska flytta långt bort.
Över vattnet.

Kommer ihåg den kvällen när vi var hemma hos mig, drack vin och öl, han bläddrade igenom min musiksamling, vi satt på balkongen, lyssnade på Modest Mouse och rökte tills solen gick upp.

Så jag försöker suga ut den sista tiden innan han åker.

Önskan och viljan finns att jag ska åka över och hälsa på honom. Kanske kan vi lyckas mötas upp i hufvudstaden. Men det kommer nog rinna ut i sanden.

Så jag passar på att prata bort timmarna medans jag har dom.

It's alive

Sommarn alltså. Eller, tillfälligt iaf. Sola skiner, man ser den blå himmelen som man nästan började tro var en urban myth och det verkar som att alla, och då menar jag alla fastighetsvärdar bestämt sig för att klippa gräset idag.

Visst, jag fattar hela grejen, ingen hit att klippa regnblött gräs.
Men allvarligt?

Har egentligen inga problem med det dära gröna som växer på sina ställen. Ligger gärna i en park och kanske drar av ett strå eller två. Och jag kan till och med sträcka mig till att jag kan tycka att gräs luktar gott.

Men när hela majorna invaderas av gräsklippare och trimmers och jag vet inte vad, ja, då jävlar måste jag springa (eh, eller inte...) hem och knapra i mig allergitabletterna. För idag? Som att springa rakt in i en betongvägg.

Dagens

Det här har jag gjort idag, plockat ner schemat och försökt ordna allt innan jag går på min minisemester.

Och nu ska man ju inte ropa hej innan man är över bäcken men jag tror minsann att det löser sig.

Fake it til u make it

Men, asså, jag är mer sugen på en oäkta kryssning.

Vad innebär det liksom?!

Memory

Nä, nä - nu ska jag inte börja sjunga låten som katterna på scen svamlar om.

Kanske främst för att min sångröst påminner ganska mycket om herr DiLeva och en viss herr Hellström.
Å andra sidan har det ju gått ganska bra för dom ändå. Så man kanske skulle... eh, nä, sparar nog världen den upplevelsen......

Men minnen ja, jag drog ju med Hanna till Hultan iår. Kände mig lite gammal och ganska opepp på att bli kalasfuller på en lerig camping mitt ute i småländska skoga. Visst, rötterna på ena sidan släkten kommer ju inte långt ifrån Hultsfred men ändå.

Vi kan ju säga att vara relativt nykter på festival är ganska spännande.

Meeeen, bra musik spelades.

Ólafur Arnalds bland annat.

Denne lilla rödblonde pojken satte sig på Stora Dans och gjorde en spelning så fin så fin.
Sedan hade ju nån smart jävel gjort så hans gig krockade med annan skitmusik hostsaharahotnightshost så vi fick verkligen öva oss i selektiv hörsel. (Mitt hat mot brudarna i SH kan vi ju ta en annan gång)

Men, jag menar kolla in killen! Kolla! In!
Finast i världen kanske.

En liten lagom vilse islänning på vift i stora världen med knacklig engelska och skivor i bagaget som inte är värda ett smack när han landar på sin lilla ö igen för Island är ju epicentret av finanskrisen..... Jag köpte båda skivorna och blev precis så där pinsam som man blir ibland och ber att få dom signerade. Dog lite. Återuppväcktes när han sedan pratade med ena tjejen på cello och jag bara, BAM! Isländska is the shit!


Kan man annat än älska?

Noga genomtänkt

Ligger i sängen och viftar på tårna med datorn på magen och planerar inför morgondagen.

Jag fnular ihop en ny spellista till ipoden.

Det är en hejdlös blandning av Rolo Tomassi, Sigur Rós, The Ghost of A Thousand, Ólafur Arnalds, Alexisonfire, Ladyhawk, Mastodon, Handsome Furs, My Bloody Valentine, The Bronx, The Bromheads Jacket, Gallows, Band of Horses, Cult of Luna, Robyn, Converge, Killing The Dream, Silverchair, Lilly Allen, We Are Scientists, Wolf Parade, Hot Hot Heat och The Blood Brothers.

Lite inspirerat av Way Out West, börjar småpeppa redan nu!

Willkommen

Nämen hej!
Välkommen!
Kom in vettja, gör som du brukar och känn dig precis som hemma!
Allt mitt är ditt!
Stannar du länge den här gången?

Förkylningshelvete

Peppen

Orka vara emo längre liksom!
Ryckte mig i kragen (eller sjalen kanske närmare bestämt) och bestämde mig för att inte orka bry mig.

Kanske beror det på att jag äntligen fick sova längre än 2 timmar i sträck (2 timmar/natt/nästan 3 dygn = ingen hit) Nu brukar jag ju kanske snitta en 3-4 när jag jobbar men jobbet har vart lite värre än vanligt.

Men så börjar det lossna på en liiiiiten kant och folk är underbara och så känns allt bättre.

Det kanske beror på att jag insett att jag måste släppa en del saker och människor vilket gör hjärtat lättare.

Allt löser sig, det gör det ju jämt. Men det dära nattsvarta hålet som äter upp en innan dess är hemskt.

Men nu jävlar! - det ryktas om sol imorgon och jag tänker utnyttja det till max ifall den gula saker bestämmer sig för att slå sig igenom molntäcket som legat över Göteborg senaste veckorna.

Så jag blir lite ytlig och målar naglarna kornblå och gör upp planer för helgen när minisemestern börjar.

Hepp, pepp orkar inte mera depp!

Jomenvisstserru

Tack till Silverfisken

En släng av emo

He once told me I prefer the rain, that it suits my mind....

Det regnar. Jag kan inte sova på nätterna, tankarna håller mig vaken.

Firar mormor, äter tårta och dom 30 minutrarna jag sover i kusinernas soffa är allt jag sover det dygnet.

Jobbet äter upp mig.

Hinner inte känna efter, för gör jag det så kommer jag slukas helt.
Räknar minuterna tills på fredag då minisemestern börjar. Det ska Madonnas, resas till London, tatueras, Way out Westas med tillhörnade häng i kollektiv och pannkakefrukost.

Men ändå...

Nattaångest

Klockan är halv 3.

Jag:

Har överdoserat lite hostmedicin efter en hostattack som inte var utav denna värld.
Målar naglarna med billigt skrikrosa lack inhandlat i Grekland förra året.
Ältar minnen alldeles för mycket.
Har på tvn men på mute.
Har träningsvärk i hela ryggen efter lillebrors knådande.
Tummar lite på böckerna i bokhyllan men orkar inte ta tag i en ny bok.
Konstaterar att jag nästintill brutit totalt med min pappa.
Röker i ren frustration/desperation.
Ska fira min mormor som fyller år.
Saknar någon att dela mina nätter med.
Vill flytta till en större lägenhet, men vill inte lämna majorna för det är här jag för första gången känner mig hemma.

Tror att jag trots all jävlighet har mitt bästa år ändå.
Vet i fan ifall det blir bättre eller sämre med det....

I helga

Känner mig asbakis trots att ingen alkohol whatsoever har imundigats denna helg. Skyller på Ullevi och ett gäng irländare.

Låter bilden där jag och bror min stajlar oss tala sitt tydliga språk.

Crush

Världens snyggaste tjej - Jennifer

Nedräkning

Tiden går så himla fort! Redan söndag, jag hinner ju knappt med!

Om lite mer än en vecka har jag en veckas semester, jag och Lina kommer dra till London på en snabbvisit.

Senast jag var där i maj hade jag det nästan oförskämt bra.
Jag lämnade ett regntungt Göteborg och hamnade i sommarvarmt London.

Det blev långa promenader i Hyde Park. Shopping en masse. Gallows, The Ghost of A Thousand och Every Time I Die i Kentish Town. Hångel i en trappa med en fasligt söt rödhårig pojke med glasögon och snygga tatueringar. Raidade Forbidden Planet (nörd i knooow) och la mig sedan i Kengsinton Gardens och plöjde Tank Girl tills det blev kväll.

Piskstraff

Borra i betongvägg. Klockan 8.30. En lördagsmorgon. Inte okej. Alls.

Tankar i natten

Promenerade hem från första kvällen med U2 på Ullevi (jobbar i ena tälten nere på plan). Blev lite nostalgisk och efter det lite depp och plockade fram ipoden och scrollade ner till Sigur Rós....

Älskar SR, men om jag är lite depp så skickas jag alltid tillbaka till den där kvällen med pojken...
Vi var så där töntigt kliché och drog oss ut till havet en varm sommarkväll med en filt, vin, en bandare och blandband med bara SR. Vi hade precis kommit på att jo, vi tycker nog varann ganska mycket och valde att tillbringa den kvällen på filten, prata och hångla lite grann.

Det var samma kille som 2 år senare drog utan att säga ett ord.

Men just då, på den där filten, med hans arm om axeln och SR på en knastrig bandare, just då var det himla fint.

T effin P

Gick runt på stan idag en stund och letade febrilt efter en världsplasch att sätta upp istället för den exsisterande tavlan ovanför Tvn och hamnade inne på Akademibokhandeln, tror jag, *går iväg och kollar in kvittot* - japp, Akademibokhandeln.

Införskaffade för ett tag sedan Alfapet, vilket har spelats med ganska mycket alkohol i kroppa och ganska lösa regler några (sjuuukt många) gånger hemma här i majorna. Hur som haver, jag gick förbi spelavdelning och så tänkte jag att klassiskern TP skulle passa bra hemma i bokhyllan och fick en smärre chock - 700 spänn! Kanske är det för jag måste tänka liiiite på utgifterna nu i augusti (ehhh, planering är ju inte min starka sida precis när det gäller privatlivet) men tyckte det kanske vart lite väl dyrt.... Hej, hej släkten lagom till julafton kanske?

Sedan att jag la ut 250 på en plansch på alla världens länder, hmmmm, vi lämnar ämnet där tycker jag

Sans Soleil goes fashion blog

Jag tokbjussar på en bild tagen i hissen på väg till jobbet igår, klockan är 4 på morgonen, jag har sovit en sisådär 30 minuter och jag saknar min västerarm, typ. Redo för dagen eller what?

Fredag på torsdag

Då har man fredag på en torsdag.

Jomenvisst!

Ska man in på jobbet på lördags för att räkna varenda pinal så blir re så. *Kan ju inte jobba jämt* (hahahaha, eller huuuur?!?!?!)

Problemet med fredag på torsdag är att de som inte är på väg på festivalbus i helga är bakis och grymt opepp på en endaste öl idag. Antingen bakis eller så ska dom jobba imorrn.

Vilket innebär att när jag kommer hem efter grym eftermidda med FinaLina på stan bara tokdäckade i sängen med kläderna på och allt.
Lever ett så spännande liv, i know!

Kanske har nåt med att jag sovit en (1) timme natten tills idag. Men det jämnar la ut sig för jag sov 7 timmar efter tisdagsfyllan? Om man som jag snittar en 3 (4 om jag har tur) timmars sömn när jag arbetar och slår ut 7 + 1 timme på 2 dygn är det ju helt ok. Eller hur?! Blir ju en 4 timmar/natt!!!!!

Fredag på torsdag asså. Tillbringas i soffan med raggsockar på, slötittandes på Spinal Tap. Hepp!

eru re?

Knatade runt i Slottis i tisdags innan det bidde andra lång och öl en masse, hittade denna här skylten. Liiiite creepy.

Mina sjuka historier

Jag var tydligen aldrig sjuk när jag var liten.

And boy har jag fått äta upp det nu när jag blivit lite äldre ( men jag är inte gammal, mind you)
Nu å andra sidan blir jag JÄMT sjuk.

Och för att göra det hela bättre brukar jag lyckas med konststycket att blir ordentligt sjuk. Inte bara lite sådär hostig eller småförkyld. Nej nej. När jag gör nåt gör jag det alltid till det extrema. Alltid vara värst.

Det är bronkit, infektioner både högt och lågt och nu senast förkylningsastma. Oh the glamour. Och sedan att det blommade ut mitt under Hultsfred (jajamensan jag åker på fjortisfestival!) Jag låg alltså i tält och försökte det mesta för att inte hosta upp lungorna.

Nu är det ju inget jag tycker om, detta med att bli sjuk.

Förutom när man går till fabror/tanta doktorn som ger en meducin som blir till morfin i kroppen och man blir alldeles luddig i kanterna.

Det är då man tackar och tar emot.

Blåsigt värre

Jag bor halvvägs till himmelen, om man nu tror på sånt dära religiöst mojs.

Eh, eller på 11e våningen på ett berg mitt i majorna, samma sak...

Visst är det ashäftigt att sitta i soffan när det åskar och blixten nästan slår ner i balkongen, eller när fiskmåsarna seglar på kastvindarna precis framför näsan på en.

Det är också ganska roligt att smälla bubbelkorkar ut mot skoga till och ha lite tävling, eller kolla hur många sekunder det tar innan något man (såklart helt av misstag) tappat över räcket (ganska många faktiskt...)

Mindre kul är det när det börjar blåsa riktigt vidriga höstvindar (och jag gillar ju hösten.....) och balkongdörren har blåst upp.

Inte bara blåst upp förresten, utan även blåst sönder.
Askul. Verkligen.

Bara att försöka få tag i värden och förklara att "njae asså det är ju ganska bråttom att få det fixat, det ska ju liksom regna monsunregn senare, och eh, utan balkongdörren så bli ju allt ganska blött liksom."

That Poltergeist

Jag har en inneboende.

Tyvärr är inte mitt spöke till inneboende så där lite småmysig som Laban och Labolina utan en liten ettrig jävel som älskar att ställa till otyg.

Datorer som stängs av eller sätts på miss i nassen. Och nej, nu menar jag inte sådär som det kan bli när datorn står för länge i viloläge. Nej nej. Jag må vara lite ovän med all teknik men jag är ju inte heeelt clueless.

Och TVn/dvdn likaså, dom gillar han också att leka med.

Bäst vart ju när jag hittade ett gigantiskt handavtryck på mina (då) rena fönster vid soffan. Ingen jag känner har så stora händer.

Senaste offret är mobilen min.
Skit också.

...

Vi kan ju sammanfatta kvällen som var med att det, ehhhh, kanske inte var det rakaste jag promenerat hem kanske....



Det lyssnades på Lady Sovereign på för tok för hög volym, invaderade andra lång, grillades marshmallows på tandpetare över värmeljus och alla fina människor droppade förbi.



Ganska lagom för en helt random tisdag.

Gräsänklingen och moi

Tänkte att jag skulle dra med mig gräsänkligen på några såna här imorrn.

Vardagsflykt

Jag älskar hösten. Luften är lite kall och sådär krispig som känns skönt i lungorna, man kan vira en kofta runt kroppen och det är helt okej att dra på sig en sjal (inte lika okej mitt i högsommarvärmen, jag har testat), kanske sparka lite på röda/gula löv som knastrar under skosulorna och man sitter med en filt runt bena på någon uteservering och sippar på en choklad.


Jo, men vänta nu. Jag bor i Göteborg. Just deja....


Vilket innebär att jag kommer tillbringa hösten med krum rygg för att försöka undvika regndropparna när det regnar både horisontellt, underifrån och jag vet inte allt. Skorna kommer bli blöta och torkar aldrig vilket innebär att man knallar runt i småblöta strumpor hela tiden.... (och inte fan knastrar löven under sulorna för löven är blööööta)


Nej, inte ofta hösten är som önskar. Men å andra sidan, när är livet som man vill egentligen?


Men vad gör man då för att överleva de där regninga dagarna då man bara känner för att sitta i soffan i raggsockar och kolla igenom hela Twin Peaksboxen på dvd igen?


Jo, man bokar resor både höger och vänster!


Som hösten ser ut än så länge kommer jag tilbringa lite tid i København, London x 2 och en liten tripp till Glasgow med tilhörande dagstripp till Edinburgh.


Peppen börjar redan nu!


Det kommer drickas öl, lyssnas på musik, flaneras på stan, rotas i skivbackar och bara njutas.


Mota bort höst-emot som bor inom mig till varje pris.
Att jag sedan kommer få leva på nudlar resten av året är ju en annan femma.

Work Wank

Nej, nej, nej - inte alls så.

Jag gillar mitt jobb. Mycket. Goa kollegor och allt sånt.
Men - ibland rinner bägaren över, ni vet den där sista droppen som bara gör att allt liksom tippar över. Blir lätt så när man jobbar med människor dagar in och dagar ut.

För vissa människor alltså.... Pappskallar....

Så, jag kör ett work wank:

Klagar på det som irriterar mig och sedan är bra så (men känner jag mig själv kommer jobbet hamna här allt som oftast, kanske för att jag ibland mer eller mindre bor där).

Skippa gärna om ni inte vill läsa mitt klagande.....



Då kör vi:

- Folk som står i kö, och sedan inte har en aning om vad ska beställa (och såklart är asotrevliga för dom är stressade och har bråttom)

- Folk som inte har plånboken redo när de kommer fram (är det en sån himla överraskning att vi vill ha lite cash för sakerna vi säljer?!)

- Folk som pratar i mobiltelefonen framme vid kassan, medans kön växer sig längre och längre och sedan suckar när man spänner ögonen i dom och frågar med lite högre tonläge vad det får lov att vara (gärna samma personer som ovan)

- Folk som står 10 cm från närmsta papperskorg men tycker den lilla motionen att lägga ner skräpet där det hör hemma är alldeles för jobbigt (säkerligen samma människor som tar bilen till fina, flärdiga gymmet)

- När folk undrar om vägen till diten och datten. Alltså, klart man kan hjälpa till. Men att få höra "vart ligger valfritt hotell/gata/restaurang" ungefär en 25 gånger varje dag. 5 dar i veckan. I hur länge man nu jobbat där. Då blir man lite lack.

- Åh, när folk lägger pengarna på bänken så man får sträcka sig metern för att komma åt dom och sedan förväntar sig att man ska ge tillbaka växel i handen. I. Dont. Think. So.

- Turisterna som förväntar sig att man ska kunna prata tyska/franska/spanska/japanska/swahili

- Folk som tycker att vi är dumma i huvudet när vi inte vet vilket tåg de ska ta för att komma till den och den byhålan någonstans i landet. Står det SJ/Västtrafik på tröjan? Eh, nej....

- När man måste ringa ungefär en miljards samtal till sega hantverkare som sedan kommer utan sina verktyg och man måste vänta till nästa dag (eller vecka) för att de ska fixa saker och ting (vaddå, behöver jag ha mina verktyg, trodde jag bara kunde titta på skiten så fixar det sig - jo men tjena liksom)

- När folk avsikligen går till andra sidan och vill beställa där (då dom tror dom kan glida förbi den eventuella kön för dom kommer från annat håll)



Jag kommer säkerligen komma på fler saker som stör mig, var så säker.
Men tills vidare tror jag att jag nöjer mig med detta.

Om nu någon orkat läsa så här långt vill säga.