Men God Fortsättning Dårå.

Vars ska jag börja?
Dom senaste dagarna har ju vart helt sjuka (the pun intended yes)

För i måndags mådde jag liiiite bättre efter 6timmars feberfrossan, pratade med lite fina vänner som försökte peppa mig för utgång nu på juldagen. Men, på tisdagen så blev jag överkörd av ett helt jevla godståg. Det var länge sedan jag mådde så otroligt dåligt. Jag funderade seriöst på om jag skulle släpa mig till balkongdörren och häva mig över räcket. Och nu kan vi ju säga så att det inte hade vart lika fail som när en på min mors jobb gjorde samma sak, fast hon bodde på första våningen. Med en friggebod precis nedanför. Hon fick 3 blåmärken typ.

Men fixade på något sätt in personal till jobbet, ringde min mor som övertalade mig från balkongidén och kom fram till en bra rutin. Sova, vakna, ta 2 panodil och 1 ipren, nässpray, hostmeducin, dricka ett halvt glas vatten, ta en baffucin och sova igen. Lather, rinse and repeat.

Mor fixade sedan att jag fick komma till tant doktor på stora sjukhuset (ingen vårdcentral ville ta emot mig, deras ord ekade i mina öron - svinis) som krasst konstaterade att jag hade lyckats med konststycket att få öroninflammation, bronkit och bihåleinflammation. Inte konstigt att jag inte mått sådär jättabra då helt enkelt. Men fick ordentlig meducin som jag ska knapra på året ut och nu börjar det faktiskt släppa lite.

Julen då?

Jo, den blev precis lika jobbig som jag hade tänkt mig. En del vart fortfarande fint, men visst blev jag ledsen och hade kanske inte den bästa julaftnonskvällen precis. Men desto bättre sovkamrat hade jag. Tyvärr inte någon lång rödhårig pojke med fräknar, men däremot med den mjukaste pälsen.

Och det känns okaj att skippa ångestfestandet med alla andra på juldagen, trots att fina vänner ordnar lite svartklubb ute i mina gamla hoods, men ska jag orka med morgondagen så behövs alla mina krafter.

Så jag gräver ner mig lite i Bob Dylans lilla fina värld och hoppas på bättre tider.

Sjuker

Tror inte det fanns någon dvärg i Snövit som hetter sjuker. Eller?
Jaja, hur som, orkar inte googla. Sjuk är jag iaf. Låg hela kvällen igår med feberfrossa, vilket är valfri gudoms straff till mänskligheten, för när väl frossan släpper är man helt slut, har ont i hela kroppen ända ut till de otvättade hårtopparna och världens huvudvärk.

Får väl se om det är nöffnöff som satt bo i min kropp.

Men ok, det finns vissa grejen med att vara sjuk som är ganska okej, när den värsta perioden är över iaf. Och det är när man orkar slå på tv, peta in en dvd och sedan ligga under täcket och bara vila ögonen på någon annans konstverk. Eller när man kan sätta på lite musik och nynna med samtidigt som man dricker varm choklad.

Men, jag är inte där än.
Just nu svider ögonen, och det gör faktiskt ont på riktigt när jag försöker mig på att lyssna på lite Radiohead. Radiohead är förövrigt mitt band som jag jämt lyssnar på när jag är sjuk. Ingen aning om varför, men det funkar. Jag mår lite bättre.

Så, jag ser sjukt (hehe) fram emot när detta släpper.

aj

Sammanfattning Av Köpenhamn

Kyla
Lyxhotell
Poliser
Loppen
Christiania
ETID
Gitarr i ansikte
Gratis öl av band + Loppen
Puss på det onda av den skyldiga
Bitande vindar
Broar
Julhandel
Skivinköp
Thékoppar stora som baljor
Raggsockar
Blåmärke på kindben
Inställd spelning
Cigg
Varma duschar
Chips med havssalt
Dextermarathon
Feberfrossa
Grand Archives på repeat
Svenska Tullen
Smskonversationer

På Väg Ingenstans

Så, då sitter jag på tåget ner till Köpenhamn. Och självklart har jag hamnat mitt bland barnfamiljerna. 3 stycken i samma vagn. Är ganska så säker på att jag inte bokade familjevagn. My kind of luck i guess. Resultatet blir att jag höjer volymen till nya nivåer på ipoden och hoppas att trumhinnorna inte spricker. Men trots detta hörs tjattret och gråten igenom. Så jag har en sisådär 4 underbara timmar framför mig.

Veckan har ju förövrigt gått sjuuukt fort, jag som knappt har fattat att vi är mitt upp i december. Dagarna bara flyyyger förbi. I min lilla virriga hjärna är det kanske november. Men, jag kommer inte undan, alla snackar julbord, julfester, glöggkvällar och lussebullsbakning både högt och lågt. Och alla fina människor börjar planera resor hem till sina familjer. Vilket jag tycker är lite trist, då min familj bor här i Götleborg.

Och kallt har det blivit. Tog fram termometern igår på jobbet faktiskt. Vi tyckte vi hade det rejält kallt, och visst visade kvicksilvret (okej, nu är det ju inte kvicksilver längre i termometern, men ni fattar dealen) på 6 grader. Keep in mind att jag jobbar inomhus. på en centralstation och inte på ett kyllager. Tror att vi alla blir sjuklingar alldeles lagom precis till Kalle på julafton.

Men allt är inte av ondo såhär i kalla juletider, i onsdags var jag i kyrkan (helt frivilligt)Bekanta och vänner ordnade julkonsert till förmån för Stadsmissionen. Nu är ju inte jag och kyrkan bästisar precis, men kvällen var så sjukt fin, artisterna/banden/kören var sjukt duktiga och visst infann sig kanske en liten gnutta julstämning. Lätt värt väntan i bitande minusgrader.

Så stort tack.

Man Blir Ju Lite Snyggare Med Polaroid

slödag

Söndagkväll som inte tillbringades på Kellys. Galet, I know, men min fina vapendragare befinner sig i varmare klimat så det blev soffan istället. Och det är där jag har tillbringat hela dagen. Jag har varit grymt opruduktiv idag, kokat lite pasta, lyssnat på lite musik, pratat med fina vänner, läst lite Strage och druckit upp julmusten.

Helgen å andra sidan har varit mer intensiv.
Det hela började med överraskningsfest i en replokal nere vid hängmattan. Hittade massa trevligt folk, det bjöds på tokgod veganmat, fin musik och så var det ju nära hem sedan när jag snubblade upp för Såggatan.

Och lördagen som blev bananas. Så full har jag inte vart på år och dar (eller snarare i december månad). Men vi hamnade på Trukken iaf, och trevligt var det. Tills dess att jag insåg att någongång under kvällen hade mobilen och busskortet åkt ut jackfickan. Och klockan var jättesent (eller jättetidigt beroende på synsätt) men alla var så sjukt fina och dom vände uppochner på hela stället medans jag gav upp. Ringde t om min mamma mitt i natten och lämnade ett jättejobbigt mobilsvar om att jag inte hade min telefon så hon inte kunde nå mig mera. Och jag tänkte på jobbet, och ångesten var ju total.

Men bästa Malin hittade både mobilen och busskortet ute på parkeringen så slutet gott allting gott. Och hur jobbigt var det inte att ringa mor min idag och förklara det dära. Oh the joy.
Vi slog följe hem jag och Malin, skrattade oss igenom minnena från kvällen, och vi stekte potatiskroketter i hennes kök tills jag tog vagnen hem. Och prick klockan 7 la jag min mörbultade kropp i sängen och klockan 11 vaknade jag igen. Och har vart vaken sedan dess. Hur normalt det är efter den nivån som fyllan var på kan man ju fråga sig.

Och veckan som kommer är så fint fullplanerad av roligheter att jag inte riktigt vet om jag vågar tro att det är sant. Det planeras lite olagligheter på tisdag, lite goda gärningar i kyrka på onsdag, fina fina Cupcakes kommer äntligen hem till Sverige från Sheerwoodskogen på torsdag, och Erika och SAS kommer hem från solen och sedan blire Köpenhamn för hela slanten. Ja, och så lite jobb därimellan.

sjuk dag

eller sjukdag. Och att jag legat hemma idag och sovit till eftermiddagen har inget att göra med att vi hade lite julfirande på jobbet igår. Nej, men faktiskt inte. Drack 2 klunkar julöl och höll mig sedan endast till julemust thankyouverymuch.

När jag ändå är inne på julfirandet med jobbet så kan vi ju ta förra årets katastof. Inte handlade det om kollegor som blir kalsers och bedyrar sin kärlek till varann och börjar hångla i ett hörn. Tänk om det vore så väl.
Nej utan min mat.
Alla vegjisar/veganer där ute vet ju hur mycket man älskar julbord. Not.
(Och har man som jag jobbat julbord med alldeles för fulla kostymnissar som tycker det är alldeles åkej att klämma lite på rumpan när man tar bort deras tallriker, ja då är ju inte peppen total precis.)
Ehhh, julbord som ickedjurätare vareja.
Jag fick alldeles egen mat på den very fancy krogen.
Apelsin/morotssoppa.
Och jaaaa, ni har säkert hört den historien av en vän som har hört den av en vän som definitivt kände personen ifråga som fick detta serverat.
Men nu är det faktiskt så att det inte är en Urban Legend (herreguuud, ni har väl sett filmen va?!?!?!) utan nej, det är bara jag som spritt det till typ varenda jevel som jag känner.
Hur som, det smakade ungefär som den dära juicen som finns.
Fast varm.
Vi kan ju säga att det inte var en hit. Alls. Och jag trodde ju att this is it. Det är allt jag får. Så jag äter potatis. Bara. Och jag är ju inte som Sunes lillebror som ääälskar potatis. Vi kan ju säga att jag har en alldeles sund relation till potatis. Men bara potatis till kvällsmat, nej tack.
Men så uppenbarar sig en tallrik med stekt okryddad tofu, och en sörja som såg ut och smakade som tapetklister. Det var säkert det, för jag kunde inte avgöra ifall det var potatis, pasta, böner eller linser. Jopelidi va gott det var.

För att hålla saken lite kort kan vi kan ju säga att årets juletallrik var bättre.

Men halsen pajade iaf, så det blev till att stanna hemma idag, sova, vakna för att proppa i mig lite roliga febernedsättande tablettisar, koka lite thé, sova lite till, flippa lite på spotify, läsa en sida ur en bok, sova lite till, dricka lite thé - ja typ dom 7 timmar jag vart vaken idag.

Jag är ju inte jättebra på att vara sjuk (men desto bättre på att bli sjuk) så det blir jobbet imorgon. Yay.

deppen vs peppen

Blir ibland lite rädd för hur fort saker svänger. Och just preciiis nu, ja då är det deppen som vinner....

Klockan är långt efter midnatt och jag sitter med en kopp thé och världsångest. Över allting och ingenting.
Känner mig rotlös och rastlös och skulle bara vilja vara varsom förutom i min lägenhet just nu. Skulle vilja åka bort och inte komma tebaks på några veckor. Åka runt planlöst och bara vara.

Samtidigt som jag skulle vilja sova brevid någon som ligger och andas sådär mjukt i nacken och som på morgonen går upp och häller upp ett glas juice och så läser man tidningen tillsammans. Och vardagen tillsammans flyter på och så blir det vår med årets första lunch på en iskall uteservering.

Kanske blire inte bättre av att Beadheads går på repeat just nu.

Julhets och panikångest

Så hamnade vi redan i december, och tiden går så fort att jag inte fattar något. Som vanligt. Men det är tydligen dags att köpa juleklappar till nära och kära trots att jag känner att det vore så himla grymt om vi bara kunde skita i allt och kanske bara träffas och äta lite och prata där på juleaftonen. Men vi fortsätter spä på traditionerna och gör som vanligt. Fast ändå inte.

Men men, sånt är livet om man nu ska vara sån käck jevel.

Annars då?

Jovars, jag lyckades krångla till livet ännu mer, men försöker ta det som det kommer. Säkerligen skiter det sig. Som alltid.
Men fina vännerna är där och hjälper mig upp när jag ramlar och peppar mig.

Farfar min tackade för sig så det blev resa ner till mörkaste småland med begravning och tid i kyrkan, och vi är ju verkligen bästisar. Jag och kyrkan. Apsolut.
Fick lite tid med kusinvitamin och finaste tischa och även lite tid med bröderna i bilresan hem. Vi tog ju en liten omväg ner till skåneland för att lämna av mor min innan vi vände uppåt tebaks till göteborg.

Som vanligt kan jag inte hålla i mina surt förvärvade slantar utan bokade en resa till Köpenhamn, där det blir spelningar i dagarna 2 på bästa Loppen. Min julklapp till mig själv. Fint som snus.

Och det röks igen och dricks hinkvis med öl och rosé på helgerna, springer på spelningar och kramas med fint folk och allt avslutas som vanligt med film och thé hos Erika tills det blir alldeles för sent. Men det värmer så fint i hjärtegropen att jag gärna tar sömnbristen.

Passar på att läsa 3 böcker samtidigt, och skaffar mig både spotify premium och ett nytt last.fm-konto och köper skivor så det står härliga till.

Kanske överlever jag december ändå.



*varåemonuförstårjaginteallsvarumenar*