Julhets och panikångest

Så hamnade vi redan i december, och tiden går så fort att jag inte fattar något. Som vanligt. Men det är tydligen dags att köpa juleklappar till nära och kära trots att jag känner att det vore så himla grymt om vi bara kunde skita i allt och kanske bara träffas och äta lite och prata där på juleaftonen. Men vi fortsätter spä på traditionerna och gör som vanligt. Fast ändå inte.

Men men, sånt är livet om man nu ska vara sån käck jevel.

Annars då?

Jovars, jag lyckades krångla till livet ännu mer, men försöker ta det som det kommer. Säkerligen skiter det sig. Som alltid.
Men fina vännerna är där och hjälper mig upp när jag ramlar och peppar mig.

Farfar min tackade för sig så det blev resa ner till mörkaste småland med begravning och tid i kyrkan, och vi är ju verkligen bästisar. Jag och kyrkan. Apsolut.
Fick lite tid med kusinvitamin och finaste tischa och även lite tid med bröderna i bilresan hem. Vi tog ju en liten omväg ner till skåneland för att lämna av mor min innan vi vände uppåt tebaks till göteborg.

Som vanligt kan jag inte hålla i mina surt förvärvade slantar utan bokade en resa till Köpenhamn, där det blir spelningar i dagarna 2 på bästa Loppen. Min julklapp till mig själv. Fint som snus.

Och det röks igen och dricks hinkvis med öl och rosé på helgerna, springer på spelningar och kramas med fint folk och allt avslutas som vanligt med film och thé hos Erika tills det blir alldeles för sent. Men det värmer så fint i hjärtegropen att jag gärna tar sömnbristen.

Passar på att läsa 3 böcker samtidigt, och skaffar mig både spotify premium och ett nytt last.fm-konto och köper skivor så det står härliga till.

Kanske överlever jag december ändå.



*varåemonuförstårjaginteallsvarumenar*