På Väg Ingenstans

Så, då sitter jag på tåget ner till Köpenhamn. Och självklart har jag hamnat mitt bland barnfamiljerna. 3 stycken i samma vagn. Är ganska så säker på att jag inte bokade familjevagn. My kind of luck i guess. Resultatet blir att jag höjer volymen till nya nivåer på ipoden och hoppas att trumhinnorna inte spricker. Men trots detta hörs tjattret och gråten igenom. Så jag har en sisådär 4 underbara timmar framför mig.

Veckan har ju förövrigt gått sjuuukt fort, jag som knappt har fattat att vi är mitt upp i december. Dagarna bara flyyyger förbi. I min lilla virriga hjärna är det kanske november. Men, jag kommer inte undan, alla snackar julbord, julfester, glöggkvällar och lussebullsbakning både högt och lågt. Och alla fina människor börjar planera resor hem till sina familjer. Vilket jag tycker är lite trist, då min familj bor här i Götleborg.

Och kallt har det blivit. Tog fram termometern igår på jobbet faktiskt. Vi tyckte vi hade det rejält kallt, och visst visade kvicksilvret (okej, nu är det ju inte kvicksilver längre i termometern, men ni fattar dealen) på 6 grader. Keep in mind att jag jobbar inomhus. på en centralstation och inte på ett kyllager. Tror att vi alla blir sjuklingar alldeles lagom precis till Kalle på julafton.

Men allt är inte av ondo såhär i kalla juletider, i onsdags var jag i kyrkan (helt frivilligt)Bekanta och vänner ordnade julkonsert till förmån för Stadsmissionen. Nu är ju inte jag och kyrkan bästisar precis, men kvällen var så sjukt fin, artisterna/banden/kören var sjukt duktiga och visst infann sig kanske en liten gnutta julstämning. Lätt värt väntan i bitande minusgrader.

Så stort tack.