Men God Fortsättning Dårå.

Vars ska jag börja?
Dom senaste dagarna har ju vart helt sjuka (the pun intended yes)

För i måndags mådde jag liiiite bättre efter 6timmars feberfrossan, pratade med lite fina vänner som försökte peppa mig för utgång nu på juldagen. Men, på tisdagen så blev jag överkörd av ett helt jevla godståg. Det var länge sedan jag mådde så otroligt dåligt. Jag funderade seriöst på om jag skulle släpa mig till balkongdörren och häva mig över räcket. Och nu kan vi ju säga så att det inte hade vart lika fail som när en på min mors jobb gjorde samma sak, fast hon bodde på första våningen. Med en friggebod precis nedanför. Hon fick 3 blåmärken typ.

Men fixade på något sätt in personal till jobbet, ringde min mor som övertalade mig från balkongidén och kom fram till en bra rutin. Sova, vakna, ta 2 panodil och 1 ipren, nässpray, hostmeducin, dricka ett halvt glas vatten, ta en baffucin och sova igen. Lather, rinse and repeat.

Mor fixade sedan att jag fick komma till tant doktor på stora sjukhuset (ingen vårdcentral ville ta emot mig, deras ord ekade i mina öron - svinis) som krasst konstaterade att jag hade lyckats med konststycket att få öroninflammation, bronkit och bihåleinflammation. Inte konstigt att jag inte mått sådär jättabra då helt enkelt. Men fick ordentlig meducin som jag ska knapra på året ut och nu börjar det faktiskt släppa lite.

Julen då?

Jo, den blev precis lika jobbig som jag hade tänkt mig. En del vart fortfarande fint, men visst blev jag ledsen och hade kanske inte den bästa julaftnonskvällen precis. Men desto bättre sovkamrat hade jag. Tyvärr inte någon lång rödhårig pojke med fräknar, men däremot med den mjukaste pälsen.

Och det känns okaj att skippa ångestfestandet med alla andra på juldagen, trots att fina vänner ordnar lite svartklubb ute i mina gamla hoods, men ska jag orka med morgondagen så behövs alla mina krafter.

Så jag gräver ner mig lite i Bob Dylans lilla fina värld och hoppas på bättre tider.