Tisdag kanske?

Jag knarkar receptbelagda värktabletter, kaffe, vitamin c brustabletter, oliver och kollar på tv, vilket händer kanske en gång i månaden. och denna hära gången landade jag på Hells Kitchen.

Och PANG! Så slungas några år tillbaka i tiden då jag jobbade på hotell.
Jag sprang runt i restaurangen med vit skjorta och bar tallrikar och glas och satte upp mitt lockiga bångstyriga hår med en sisådär 100 hårnålar varje dag. Inte var jag särskilt gammal heller när jag började. 15 tror jag. Sparvunge.

Men nu ska vi inte prata om mig, utan kockarna.
Dessa psykotiska alkoholiserade människorna med större sömnsvårigheter än vad jag har.

Jag har sett kockar kasta tallrikar efter servisen. Jag har sett kockar spetsa kaffet med vodka halv 8a på morgonen. Jag har sett kockar som slagit varandra blodiga. Jag har sett kockar bränna sönder sina händer på bleck tagna direkt ur ugnen. Jag har sett kockar ligga med servisen bakom diskmaskinen. Jag har sett kockar skrika bort sina röster under kvällen. Jag har sett kockar hantera 100 kilo rått kött inför julbord. Jag har sett kockar somna stående. Jag har sett kockar komma till jobbet så höga att man undrade hur faen de kunde stanna kvar här nere på Tellus. Jag har sett kockar sätta kniven rakt igenom handen.

Men okejj då, lite om mig då också!
Min blogg, min tur att vara helt självupptagen!

Jag lärde mig att inte ta skit. Jag lärde mig att käfta tillbaka. Jag lärde mig att jag kunde jobba långpannor på 23 timmar när det behövdes. Jag lärde mig dricka öl. Jag lärde mig att rökpauser är enda pausen som är tillåten. Jag lärde mig att kaffe är en drog. Jag lärde mig att hångla upp söta pojkar i grönsakskylen. Jag lärde mig att ignorera smärta. Jag lärde mig att sömn är överskattat.

Var ena intressanta år de dära.

Äh, värkisar och kaffe = gryyyym kombo. Verkligen.
Som att vara lite fuller.
Nu ska jag sätta på lite BD och dansa bort alla bekymmer i min ensamhet.