Konsten att göra slut

Sitter och fundilerar lite på det här med att göra slut.

Men inte är det någon pojke involverad. Inte denna gången iaf. Eller, jo på ett litet hörn var en pojkvasker inblandad...

Och det är svårt, vilket det iosf ska vara. Annars hade väl folk aldrig stannat i destruktiva förhållande lika länge som folk gör. Inte för att detta förhållande var så himla destruktivt, men det var inte samma sak längre.

Och nu ska jag inte gå in på alldeles för mycket detaljer, dels för vi inte rett upp allt (för jag är en långssynt jävel som inte ens orkade prata med henne i telefon för jag blir så arg) och nu tror jag att vi kommit så långt ifrån varann att det aldrig kommer bli som det var förr.

Att göra slut både på kärlek och vänskap.... Dumpa/bli dumpad. Det suger. Fett, för att använda ett uttryck som alla använde för ett tag sen...

Nu behöver man ju inte göra som exet gjorde, som över en natt packade ihop sina saker, lämnade staden och flydde till sin lilla håla några mil härifrån utan ett telefonsamtal. Att få reda på att killen stuckit från en arbetskamrat, som snackat med hans rumskompis tidigt en dag när jag låg och sov i en annan stadsdel, ja det är nog inget jag önskar någon (förövigt så när jag väl fick tag i honom så blev mina sista ord till honom "men är du dum på riktigt?")