Perfect timing right?!?!?!??!

Så, som ett brev på posten så kom tant förkylning på besök preciiis lagom tills minisemestern. Så klart. Nåt annat hade jag inte väntat mig.

Annan bra timing är ju den där söta pojken i Londres. Det är ju bara upplagt för årets hjärtekross. Pojken ska ju som sagt flytta to the other side of the pond. Mindre gräjt det där. Och tråkigt kommer det bli och visst borde vi lägga ner. Men självplågeri is the shit och, jaja, ge mig till december och då kommer det bli emo för hela slanten. Kul. Can't wait liksom.

Men, nu fokuserar vi på stundande helgen. Tillbringade fredagen på bion där jag återigen kollade in Låt den rätta komma in. Allting ackompanjerat av bakgrunds buller från cafét som sket i allt och fixade spelning precis samtidigt. Perfect timing indeed.

Och just deja, gammal stammis från NK-tiden kom fram när jag och Erika drack en pre-bio öl och jag älskar ju när folk kommer fram till mig och känner igen mig från jobbet. Men nu vart jag ändå lite imponerad. För när jag tampade kaffe på NK hade jag eldrött långt lockigt hår, sans både glasögon och tatueringar. Så det var väl åkaj ändå. Lite jobbigt bara, men han bjöd mig på sin öl (som jag sedan ställde ifrån mig, mamma sa ju alltid: ta inte emot godis från främmande män)så no harm done I guess.

Och lördag med strålande sol har vi framför oss, och jag tänker leka lite tjej och ta ett bad och sedan knata ner till bion för bästa ungdomsfilmen: Breakfast Club. Och på söndag ska jag och Erika sätta oss och prata igenom skotteland. För just nu har ingen av oss koll på när flyget lämnar stan.