Kanske främst för att min sångröst påminner ganska mycket om herr DiLeva och en viss herr Hellström.
Å andra sidan har det ju gått ganska bra för dom ändå. Så man kanske skulle... eh, nä, sparar nog världen den upplevelsen......
Men minnen ja, jag drog ju med Hanna till Hultan iår. Kände mig lite gammal och ganska opepp på att bli kalasfuller på en lerig camping mitt ute i småländska skoga. Visst, rötterna på ena sidan släkten kommer ju inte långt ifrån Hultsfred men ändå.
Vi kan ju säga att vara relativt nykter på festival är ganska spännande.
Meeeen, bra musik spelades.
Ólafur Arnalds bland annat.
Denne lilla rödblonde pojken satte sig på Stora Dans och gjorde en spelning så fin så fin.
Sedan hade ju nån smart jävel gjort så hans gig krockade med annan skitmusik hostsaharahotnightshost så vi fick verkligen öva oss i selektiv hörsel. (Mitt hat mot brudarna i SH kan vi ju ta en annan gång)
Men, jag menar kolla in killen! Kolla! In!
Finast i världen kanske.
En liten lagom vilse islänning på vift i stora världen med knacklig engelska och skivor i bagaget som inte är värda ett smack när han landar på sin lilla ö igen för Island är ju epicentret av finanskrisen..... Jag köpte båda skivorna och blev precis så där pinsam som man blir ibland och ber att få dom signerade. Dog lite. Återuppväcktes när han sedan pratade med ena tjejen på cello och jag bara, BAM! Isländska is the shit!
Kan man annat än älska?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar